Med hjärtats slag

Ett leende ser sig och mitt hjärta slår varma rytmiska slag.

Ut pulsar blodet likt en porlande flod som tar sig med lätthet genom naturens kurviga slingor av sten och grönska.

Likt den klara friskhet och målmedvetna väg tillgodoser den sin omgivning näring och liv.

Med kärlek ger den både kraft och fart samtidigt som den släcker törsten som hägrar längs den frigörande vägen.

Med hjärtats slag och flodens flöde växer nu livet inom mig, och jag fylls med den styrka och renhet som floden delar ut.

Jag tar mig fram precis som den smidiga och friska floden.

För var dag tar jag mig förbi både stenar och stockar, mörker och hot men jag fastnar inte, jag stannar inte och jag tvekar inte längre på min storhet.

Mina trubbiga hinder och mina skräckfyllda vägar har nu förvandlats till mina vägvisare och påminer mig om livets långa smala väg som leder till liv.

Det är som att en helt ny värld nu har öppnat sig för mig och både möjligheter och chanser väntar. 

Jag har nu blivit medlem i homexchange vilket gör det möjligt att ta mig ut i världen, och framförallt resa till italien med en låg budget. För nu behöver jag bara finna en flygbiljetten sen står hus och lägenheter till förfogan att vilja bli bebodda för en stund . Det är som att gå in i en godisbutik för ett barn då jag skriver in Italien på önskad plats och upp kommer mängder av alternativ och alla har dom sin charm. Jag vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska välja, jag vill ha allt, jag vill göra rätt och jag vill börja nu...

Men kan det igentligen bli fel, och kan jag ta in allt på en gång? 

När just det...så vad det Malin... backa en stund nu och släpp oron över att förlora det du precis funnit. Släpp paniken, släpp tempot, du är framme nu vid första kontrollen på din resa, det är några kvar innan du är i mål kom ihåg det.

Ok...är det därför jag idag kände den där jobbiga tomheten, stressen och rastlösheten inom mig, den där som gör att jag bara vill höja tempot, ta beslut, forcera...ja den där som gör mig lite knäpp och utmattad. Den som gör att jag kan känna nedstämdhet och instängdhet bara för att jag inte är i det jag kan se att jag nu börjar närma mig att kunna få. 

Oftast brukar jag nu börja forcera och pressa fram resultat vilket alltid slutar i kaos och en stor fet vägg som står i vägen.

Nä...nu när det vita bladet ligger framför mig kanske jag ska ta och prova något annat, jag kanske helt enkelt bara ska luta mig tillbka och njuta av min nya fångst och glädjas åt det som jag nu är på väg att skapa. FÖr hur det än är så är tiden inte inne än, det har jag ju faktiskt bestämt. Fortfarande står jag i läget då jag ska finna min plats som JAG i mitt eget hem utan en massa yttre stimulans och miljöbyten.

Så ...ja..nu könns det faktiskt genast lite bättre inombords. NU när jag fick r mig mina tankar och känslor och dessutom kunde beskåda dom och komma fram till ett genomtänkt beslut.

Tack så mycket för det!

Att vända blad, betyder det att jag inte längre kommer att känna mig nere, ledsen, förvirrad eller rädd, innebär det att jag aldrig mer kommer att göra misstag, ta fel beslut eller vilja fly undan verkligheten för en stund?

Nej, det gör det inte eftersom allt det hör livet till. Att vända blad är att födas på nytt, alltså jag börjar om och lär mig och när man lär sig ja...då går det ockås fel ibland.

Och när det gäller dom där tunga och tråkiga känslorna så har jag kommit fram till att dom är inte så dålig ändå för det är ju dom som gör en del av livet, det är dom som får mig att landa, reflektera, respektera, acceptera,uppskatta och vara lyhörd. Det är dom som gör att jag sen orkar och kan ta mig upp på toppen och där känna friheten och all den enorma energi och glädje som finns där. 

Ja ...tänk er som en berg och dal bana. HUr kul skulle det vara om banan enbart gick uppför och sen väl upp gick den bara runt i cirklar. Ja nog för att utsikten är fin där uppe men ändå...

Nä tjusningen med banan är väl ändå pirret som uppstår när du sakta tar dig upp och väl upp känner frihetskänslan för att sen med fart , skräck och nära döden känsla falla rakt ner i dalen. 

Och där nere sen möta ett bultande hjärta samtidigt som du du känner dig knäsvag, chockad, utmattad men ändå trygg och säker. 

Och i huvudet säger en röst..fy fan va läskigt det där gör jag inte om...och i samma veva som den tanken uppstår märker du att du redan är på väg upp mot nästa topp och ganska snart är tanken borta och du laddar för stigningen och känner återigen kicken och friheten uppe på toppen. Och ja...så där pågår det tills åkturen är slut.

 Du kliver av och vad säger du till dig själv? 

Fy fan va läskigt men jäklar va kul...vi gör det igen....

Och precis så vill jag att mitt liv ska vara, det ska levas och det ska kännas. 

Men det finns en sak som måste vara stabil och inte rusa som en berg och dal bana för att det ska funka, och det är din inre tillfredställelse. Den som får dig att känna dig tillfreds och nöjd med dig själv, din stund, din miljö och din situation. Är du tillfreds är du också anpassningsbar och inte flyktig. Men är din inre vägvisare som en berg och dal bana ..ja då kommer ingen utav platserna på karusellen kännas bra.

Alltså mitt mål i livet är inte att gå runt att vara glad och lycklig varje dag utan att känna mig tillfreds inombords oavsett hur mina känslor är just då.

Syftet med att vända blad till ett nytt och blankt är att just inte veta vad som står på den nya sidan samt att jag inte heller ska veta det. 

För att vända blad är att ju att födas på nytt, att börja om i livet. Dvs det är som när du precis kommit till världen som nyfödd, du vet inget, du har inga förväntningar och du är öppen för allt med nyfikenhet och spänning.

Det som skiljer är väl att vi har en historia och vi har tidigare upplevelser men meningen är att vi ska låta dom finnas men inte användas för att styra det som komma skall. Utan kliva in i varje dag med nya glasögon, nyfikenhet, mod och förväntan att jag har livet framför mig med möjligheter. Men vi vill gärna veta, vi vill gärna börja skriva på en gång och vi vill gärna börja styra in på dom spår vi tidigare känner till. Men gör vi det har vi snart förlorat både syftet och vinsten med att börja på en blankt blad.

Som jag skrev igår har jag fyra saker jag längtar efter, önskar och vill men jag vet inte hur, när eller i vilken ordning. Det enda jag vet är att mitt hjärta bankar för dom alla fyra, min själ lever ut och hela jag fylls av en varm, mjuk och livfull känsla. 

När jag tänker på dom känner jag hur min puls rusar, hur mitt blod flödar genom kroppen och hur jag fylls med kraft och livslust. Jag ser, känner och upplever mig själv i alla dessa forum och jag kan se hur väl placerad jag är där och hur trygg, tillfreds och nöjd jag är.

Men då kanske man frågar...varför just italien tyckte inte du om Thailand?

Jo jag har tyckt om Thailand och rest där men vet ni vad...man väljer inte vem eller vad man blir förälskad i, det sker utanför ditt förnuft, förstånd, kontroll och logik. Förälskelse växer från lustar, känslor och välbehag...och jag ...ja...jag blev förälskad i Italien vid första ögonskastet. Det var som amors pilar sköt rakt in i mitt hjärta och fick mig att tappa andan. 

Där i Italien känner jag mig äkta, älskad,vacker,kvinlig,romantisk,lekfull,livfull och samtidigt så kreativ och inspirerad av allt omkring mig. Där känner jag min puls och mitt hjärta slå.

I Thailand fann jag min själ, i Thailand fick jag tid och chans att skala av alla mina lager av mänsklighetens och livets alla förväntningar, tyckanden och sorger. Där tog jag mig igenom alla lager genom att totalt isolera mig från omvärlden, det materiella, bekväma och västerlänska tänkandet. Men det var inte vackert, en dans på rosor eller kärleksfull...nej då det var smutsigt, svettigt,illaluktande,smärtsamt,ensamt och väldigt utmattande. Men det var nödvändigt, nyttigt och det var den enda vägen för att hitta min inre kärna och vägvisare.

Men nu har jag funnit den och behöver inte längre leva så och tillfredställs inte längre utav det vilket för mig gör dessa resor mindre attraktiva. Jag får helt enkelt inte ut något utav dem.

Nej för nu står jag här utan skal och är redo att kliva ut i livet och leva det som jag vill, önskar och njuter av. Nu vill jag känna, smaka,och njuta utifrån alla mina sinnen och jag vill vara JAG. Därför är Italien platsen min vägvisare pekar mot.

Jag vänder nu blad , ett nytt blad i livets bok. Ett blad som nu är vitt, blankt och rent från allt. Ett nytt blad som nu skaöö fyllas med nytt liv, nya erfarenheter, nya insikter och nya vanor .

Men det betyder inte att det förflutna inte finns, det betyder inte att allt det tidigare inte har betydelse, nej då det finns kvar. Allt finns kvar i min bok, det är bara att bläddra bakåt om det är något jag undrar över eller vill bli påmind om. Men för att komma vidare och framåt behöver jag vända blad och där mötas av total renhet för att en nystart i livet ska kunna ske. En nystart är att födas på nytt, lära nytt, lära om , pröva nytt och vara nyfiken på det nya. Att börja om är att också lämna och avsluta det gamla, det trygga, det invanda och det läskiga. Det innebär att jag nu frigör mig både materielt, fysiskt, mentalt och själsligt från min historia. Jag menar då att jag släpper greppet om den inte att jag blundar för den eller förnekar den. Nej då den finns där och kommer alltid att finnas där men som beskådning inte som ledare eller följeslagare. Den kommer att finnas precis som en fotobok finns till som ett minne, påminelse och bevis på tidigare upplevelser och händelser. Saker som har varit med och format mig, skapat mig och gjort mig till den jag är. Den hjälper mig förstå mig själv, vara empatisk och tålmodig och den hjälper mig att hitta tillbaka då jag är på villovägar. Men den är inte min enda saning och den är inte svaret på hur min framtid ska se ut eller bli. Utan min framtid ska jag nu börja skriva ner på det nya vita bladet i min bok.

Det första jag ska börja utforska och nyfiket ta mig in på är min nya stora förälskelse....ITALIEN

Det andra är miit andra barn som jag lämnade ifrån mig för 7 år sedan....mitt älskade företag levdittliv

Det tredje är att bosätta mig på den plats som min själ får leva ut och där jag finner störst tillfredställelse i.

Och den ffjärde saken är att bli färdig med min första lilla kokbok som jag har påbörjat.

Att känna sig tillfreds med sitt liv och i sitt liv har jag förstått är nyckeln till ett liv där jag känner mig aktiv och delaktig i mitt liv. Att söka lycka och gå runt och vara glad hela tiden är oftast det vi söker och också uttrycker oss vilja ha för att må bra. Därför tillför vi hela tiden yttre aktiviteter eller kickar som ska ge oss detta men så fort det är slut så kommer den där olustiga känslan tillbaka. Känslan av tomhet, känslan av att något fattas, saknas och inte känns bra. OCh genast känner man allt annant än lycka eller glädje. Och  på en gång söker vi något som kan ta bort den känslan istället för att ta reda på varför jag inte känner mig tillfreds i mig själv och med mig själv.

Jag har förstått att när jag känner mig sjuk, mår dåligt, har ont i kroppen och bara upplever livet så fattigt och innehållslöst, då jag vil sväva iväg i mina tankar och helst befinna mig någon annanstans. Ja då handlar det i grund och botten om att jag inte känner mig tillfreds, jag vill inte vara i nuet, i det jag nu har eller ens har möjlighet till. Jag vill bara bort, iväg till något som känns bättre. För just då känns allt bättre än det jag har.

Men det är faktiskt inte sant, för det är inte platsen utan det sitter inom mig. Visst är det så att jag på vissa platser har lättare att finna tillfredställelse inom mig, men vad är det som gör att en viss plats , alltså en fysisk plats totalt tar bort den känslan. HUr och vad jag än gör så finner jag den inte.

Min fråga är, går det att hitta sin inre tillfredställelse var som helst på denna planet eller har din miljö och omgivning betydelse och påverkan?

Hur vet vi när vi gör rätt, och hur vet vi om det blir rätt?

HUr gör man för att våga och vad är det som gör att man inte vågar?

Alla har vi något vi längtar efter, alla har vi något vi vill och alla har vi något som hindrar oss från att få det.

VÅran rädsla, rädsla för att misslyckas, göra fel, ångra sig, förlora det man har eller framförallt sin trygghet.

VI tror att vi är ensamma om att stå inför detta faktum vilket gör oss ännu mer låsta, och ännu mer rädda . FÖr alla andra vågar ju, alla andra kan ju alltså måste det vara fel på mig. Ett fel som gör att jag inte kan och därför prövar jag inte ens.

Men det är inte sant, för vi brottas alla men med olika saker, det är inte svårt att vara modig i något som inte skrämmer mig. Därför kan vi inte jämföra oss med andras modighet.

Oj vad tiden har gått sedan sist, jag har både varit i indonesien och kommit hem. Men mina fingrar har inte varit redo för att skriva förens nu. Det är mycket jag har upplevt, varit med om och insett i mig själv. Så just nu står jag här och vet inte vart eller hur jag ska göra med allt vilket självklart är smärtsamt och frustrerande.

Jag har funderat på det här med att vara färdig i livet,att känna mig framme och i mål...gör man någonsin det?

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt det, trott det och verkligen varit övertygad om att nu är det min tur men så dyker något upp och jag inser att jag inte var framme. Men när vet man att man har gått i mål?

Jag kan bli så ledsen nu för tiden då jag inte når fram eller inser att jag inte har gjort det, min kraft, motivation och tro börjar ta slut och jag börjar på riktigt tappa modet. Inom mig vet jag exakt vad jag vill, önskar och hur jag vill leva men hur jag ska nå det har jag ingen aning om.

Dagarna blir allt färre fram till dess att vi ska resa, och jag börjar allt mer känna att jag inte längre kan njuta av tiden här för jag vill vara på väg. Det är väl det som kallas resfeber, men på ett positivt sätt.

Bara som en sån sak att jag vet att om en vecka är jag på en helt annan sida av jorde, jag gör något helt annat, då sitter jag inte längre här i mitt kök. Nä för då har jag bara nya möjligheter framför mig och jag får leva ut min nyfikenhet. Jag bara älskar det, och det gör mig glad, vetskapen om att jag snart ska lämna det trygga, invanda och slentrianmässiga livet där det mesta jag gör bara går på autopilot. Där jag bara gör utan att egentligen tänka efter eller känna efter.

Nä nu är jag redo för nya utmaningar och nya sidor av mig är nu redo att få leva ut och blomma.

Idag tag i den stora husstädning jg alltid gör innan jag resar bort, vilket känns väldigt skönt. Så nu kan jag bara gå och småpula lite med min packning och bara njuta av känslan av att jag ska resa bort.

Ja det var inte så  mycket mer än så idag, har inte haft tid för så mycket reflektion...men det kommer väl säkert lite senare.

Ja igår va det en tråkig dag där inget blev som jag ville eller tycker är bra. Men så vakna jag denna morgon och kände mig som en annan människa med livslust, harmoni och ingen känsla av att vara jagad. Vilket gav mig en skön start med en löprunda som är en av det bästa sakerna jag vet, avslappnande yoga och en famljefrukost i solen.

Men framförallt så känner jag ro inombords och detta pga att jag tog den där tråkiga dagn i går och mötte mig själva, mina behov, önskningar och min oro.

Så  idag vill jag bara uppmana er om att våga ta dom där dagarna, dom varar inte för evighet även om det känns så just då. Nej då... dom är just då för att ge dig en ny dag med ännu mer kvalite.

Våga bryta, våga lägg dig ner, våga ta en helt annan väg...hur konstig, läskig och fel den än känns.