10 min på socialkontoret-fy faaaa...

Idag tror jag att alla mina känslor av ilska, sorg, frustration och djurisk fajt slog till på en och samma gång. Jag mådde rent av illa och kände mig svimfärdig av hur illa till mods jag kände mig efter att ha besök socialkontoret i ca 5 min. Och då undrar ni kanske vad jag gjorde där...ja jag var inte där för att jag behövde hjälp , nej jag var där för att jag ville skapa en kontakt med dom angående mitt eget jobb för människor  med psykisk ohälsa. 

Dvs jag var där för att dela ut min broschyr som innehöll info om vad jag erbjuder och vad jag kan hjälpa och bidra med.

Vi kan ju börja med hur det kändes bara när jag klev in, tystnaden...den enormt obehagliga, dömande och utvisande tystnaden som låg som en tung dimma över receptionen fick mig att genast vilja vända i dörren.

Sen blickarna som jag fick, kvinnan som stod där bara stirra på mig på ett dömande och avisande sätt som fick mig att känna mig mindre värd och absolut inte välkommen. Hon sa varken hej eller fråga vad jag hade på hjärtat utan bara stirrade i väntan på att jag skulle säga något. Till slut sa jag... ja här inne var det tyst... inget svar... jo jag jobbar för människor med psykisk ohälsa och med livsstilsförändringar och undrar om det här är något ni skulle vilja ha här med tanke på alla människor ni möter dagligen.

Hon tog motvilligt min broschyr, tittade i ca 5 sek och frågade efter en stund ;  - har det här någon religös anknytning?

- va...varför skulle det ha det?

-Nä ...inte vet jag ...jag måste fråga...

Hon gick för att visa sin chef, efter 5 min kom hon tillbaka och sa att det inte var något dom varken ville eller kunde använda för vi är ju ett socialkontor.

jaha...och varför skulle inte det här passa då?

inte vet jag, det får du fråga min chef...

jag blev så j..vla arg...

Hela hennes attityd, inställning, tonläge,kroppsspråk, bemötande och bara syn på mig och människor i behov var totalt ur funktion och långt ifrån empati och omsorg. 

Fy fan säger jag... kom ihåg en sak, dom människorna som tvingas ta sig till socialkontoret är människor som redan är utsatta och utstötta. Människor som har halkat snett, som inte finns med i samhällets system och som har placerats i ett fack och som definitivt inte vill vara där och som kämpar varje dag men tyvärr har ganska dåliga odds på sin sida. Dom tar sig till socialkontoret med motstånd, med skam och skuld och med medvetenhet om att dom är i ett enormt underläge. Där dom bara ska känna att dom har skyldigheter.

Bara för att dom går dit betyder det inte att dom är mindre vetande, värde,smarta eller kapabla till att känna eller ha rätt till att få chans till respekt, tilltro, leende och bara känna mänsklighet.

Men att komma in dit, få det bemötandet och uppleva den attityden ...ja då kan vilken människa som helst tappa både modet, tron på sig själv och känna sig mindre värdefull.

Jag kunde bara inte hålla tyst den här gången, jag var tvungen att säga att jag tycker det är sorligt att man inte ens vill bjuda in fler möjligheter till stöd, uppmuntran och coachning för att vända karusellen människors liv. Att man inte ens vill behålla broschyren och läsa i den. 

jag sa att jag själv har varit i botten och vet hur det känns att inte tillhöra något och att bli bemött med avsky, där bristen på hjälp är läskigt stor.  Medan jag stod där och prata ser jag hur vakten börjar resa sig ...varför då...trodde hon jag skulle bli våldsam för att jag yttrade min åsikt.

Kärringen svarar ...jag vet vad du menar...skit snack, hon titta in ens på mig när hon sa det..

Nä du ...du har ingen aning om vad jag pratar om, tyvärr... och det är bara så sorligt...

Det kallas hjälp och stöd, och det låter bra...men dom bryr sig inte ett skit om männsikor. Jag tror inte ens dom ser dom behövande som människor. Dom är bara en kall, kylig myndighet som gör sitt "jobb" vad det nu är....

Nä... jag har mått dåligt hela dan efter det mötet, 

då tänker jag samtidigt..hur mår inte dom som tvingas vara slavar under dom, som måste gå dit och ska vara så jäkla tacksamma ...

Om någon som tvingas möta dom där ute läser det här, vill jag bara säga...allt du upplever är sant men det du känner och tror om dig själv är inte sant. Det är dom som får dig att känna så men du är värdefull...