4 ÅR tidigare - den lilla flickans tankar och känslor
15.04.2015 10:51
Att inte få vara värd nog att få njuta av livet som det är och som den jag är gör ont. Jag gömmer mitt värdelösa jag när jag är duktig, jag bevisar att det inte var helt meningslöst att jag kom till världen och finns här.
Ju mer jag gör, ju svårare det är desto större värde har jag. Det ingen annan klara, klarar jag, det ingen annan orkar, orkar jag, det ingen annan hinner med hinner jag.
Men det finns en sak jag inte klarar av och det är att bara vara jag, jag törs inte vara bara jag.
När jag presterar då lever jag, jag är i livet, jag syns, jag får vara med och dom andra vill se mig.
Och jag kan, säg inget annat!
Säg inte att det var fel allt som jag gjorde, ta inte det ifrån mig, då har jag ju inget kvar.
Säg inte att alla år av jobb, studier, kämpande, slit och lidelse var i förgäves, i onödan, dåligt och fel!
Jag behöver allt det där för att kunna överleva och leva.
Jag är livrädd, liten, tom, jag är ingenting nu.
Jag är bara ett skal som ser ut som ett spöke. Jag väger 36 kg, jag ser ut som en skelettkarta, mitt huvud fungerar inte längre, mitt hår är tunt och stripit, jag fryser och skakar hela tiden jag ser ut som en cancersjuk person som ligger inför döden och det enda jag ville, var att vara hälsosam och göra allt perfekt.
Nu är jag instängd på sluten vård, min man och två barn är hemma.
Jag har nu blivit en konservburk som bara förvaras utan något som helst innehåll.
JAG finns inte längre för nu har jag blivit en sjukdom och det är det enda jag är för omgivningen.
Vad jag än säger , gör , känner, uttalar, upplever, önskar eller vill bekräftas inte för jag varken vet eller kan något längre. Jag är bara sjuk och inget annat.
Jag har svikit mig själv och min familj. Min största rädsla har nu gått i bruk. Jag räckte inte till,utan jag var så värdelös som jag hela tiden kände mig.
Deras mamma är nu borta och hans fru finns inte längre.
Varje kväll ringer Tindra och gråter. Kom hem mamma, snälla kom hem! Varför måste du vara där, det gör inget att du är som du är bara du kommer hem. Pappa kan inte göra fläter som du.
Vad säger man då?
En dag älskling kommer jag att komma hem och då ska vi bli en familj igen, men nu måste jag göra det här.
Jag trodde aldrig att hon skulle längta efter mig efter allt som jag gjort och svikit henne med. Men tänk vad barn älskar sina föräldrar och mer än någon annan vill ha dom hos sig.
Jag kom hem till slut och då började den största och hårdaste expeditionen i min livsresa.