Allt har en mening
Jag tror att allt som händer mig har en mening, hur illa det än är och ser ut.
Men meningen tror jag kan vara att byta riktnig i livet, ändra ett beteende, göra ett val eller bryta sig loss fårn något som inte tjänar mig och gör gott för mig i livet.
Som jag tidigare sagt så vet vi många gånger att vi har beteenden som vi inte mår bra av men som vi inte orkar eller vågar bryta för att rädslan för otrygghet och ovishet är så mycket större. Så vi fortsätter våra liv på samma sätt, dag ut och dag in, livet bara går och passerar oss och vips står vi där och undrar vart det tog vägen. Jag tror att livet i sig själv ibland tar tag i oss och hjälper oss att göra det där som vi vet att vi borde men inte törs.
Livet utsätter oss för händelser, motgångar, olyckor, tragedier och förluster för att just få oss att ändra.
Vilket också är orsaken till att vi drabbas av olika saker i livet.
Många gånger säger vi ... men varför drabbades just jag av det här?
Ja varför... varför inte hen, varför ska alltid jag drabbas men ingen annan
Men så är det ju faktiskt inte riktigt, för vi alla har motgångar och tragedier av olika slag som vi måste möta och ta oss igenom. Men beroende på hur mitt liv ser ut, vad mina behov är och vad det är jag behöver ta tag i tror jag att vi drabbas av olika saker för att just vissa händelser ger vissa konsekvenser och därpå nya vägar, förhållningssätt och tankar.
En del får sjukdomar, en del förlorar någon, en del får psykiska sjukdomar, en del ekonomiska förluster, ensamhet, trasiga relationer...ja det finns en rad olika saker vi drabbas av och jag tycker inte man kan sätta en siffra mellan 1-10 på vilken som är värst, för det beror på vem det är som drabbas. Troligtvis är just den händelsen för den personen det värsta eftersom det antagligen ställer den människans liv helt på sne och möter den personens svagaste punkt och rädsla.
För vad är det som gör att en person kan ta livet av sig då hens förhållande spricker eller att hen har blivit lämnad medan andra kan ha förlorat sitt barn och inte tar livet av sig. Ett barn går aldrig att ersätta men en ny man eller fru kan man alltid hitta.
Men betyder det att förlust av barn är en värre händelse än att förlora sin fru/man eller är det tvärtom eftersom konsekvensen blev värre?
Att hitta sin mening med det som händer har räddat mig i mitt liv, men det har inte varit lätt, smärtfritt eller självklart, men det har gett mig modet att stanna kvar i livet och även nyfikenhet på att se vad som kan ligga bakom just denna händelse.