ångesten behöver ridas ut

Ångest är inget vi kan styra eller kontroleera, den kommer inte när du är beredd utan den kommer när den vill. Vilket innebär att den oftast kommer när du minst av allt önskar den, den dyker upp som gubben i lådan och överraskar dig så intensivt att du inte har en chans. 

Helt plötsligt börjar du känna att hjärtat slår hårdare, pulsen höjs, du andas tycngre och svetten rinner på ett sätt som är helt omäsnkligt. Det känns som att porerna har öppnat varenda ventil och ut sprutar svett och värme som ger dig en känsla av att du håller på att drnkna och samtidgt brinna upp i dig själv.

Mitt i allt detta börjar det krypai och på din krop, det känns som små stickande kryp som rispar dig på insidan och samtidigt som du bara vill rispa dig själv på utsidan för att få bort obehaget. Ditt huvud brjar snurra, dina tankar är som symbaler som slår med höga toner samtidigt som det ekar ljud som inte går att separera. Du ser inte längre vad du har framför dig för allt är som en dimma, och din kropp förlorar kontroll, känsel och koordination. Snart ramlar du ihop, snart dör du, nu är den sista minuten inne, lägger du dig på golvet nu då kommer du aldrig mer kunna resa dig.

Det är i just denna sund vi är beredda att göra eller ta till vad som helst, bara vi slipper känna denna enorma dödsångest och smärta, det är nu inget annat kan vara farligare eller värre. Det är nu vi vill dämpa och ta bort men det är nu vi ska stanna kvar och rida ut stormen.

Det är nu vi ska lägga oss ner och låta oss dö för en stund, för att sedan kunna vakna och resa oss.

För saningen är den att vi kommer inte att dö, det enda som kommer att få oss att dö  är det vill vill ta till för att slippa känna och vara i ångesten. 

Ångesten kommer nämligen att komma tillbaka igen och igen om vi inte låter den få leva ut för att sen  försvinna.

Men det är också just nu du behöver någon som kan stötta dig, vägleda och bara vara vid din sida när det är som värst, det är nu du i din ensamhet samtidigt inte ska behöva vara ensam. Men oftast är det så, för de flesta gånger vi får våra attacker är då vi inte har någon vid oss, det är inte när vi sitter hos psykologen den där tisdagen kl 14.00.

Av den anledningen har jag startat ångestakuten, den är till för dig som känner just nu. För dig som sitter ensam med dina känslor och inte vet vart du ska vända dig. Det kan räcka med ett mail eller ett samtal, oftast behöver vi inte så myckt mer. Men det viktiga är att ta kontakt mitt i stunden.

Tveka inte!!!