Ärligt talat...

Idag är jag inte sur och arg, idag är jag bara uppgiven och håglös. Har inte lust med något alls, finner ingen mening och ifrågasätter precis allt i mitt egna liv och i samhället.

 Känslosystemet är avstängt jag är likgiltlig... och du ... våga inte tycka synd om mig nu, våga inte säga något som skulle göra att jag skulle känna annorlunda. Det är fel tillfälle och du kan ändå inte göra något, försök inte få bort det här tillståndet bara för att du tycker det verkar jobbigt och obehagligt. Det här är också livet och det måste få vara så, man måste väl få känna sig besviken och ledsen på sitt sätt. Varför ska allt vara så jävla bra hela tiden, det är väl ingen jävel som gör det jämt.

 Hur kommer det sig att det aldrig är någon som vill dela sina tunga sidor på facebook, hur kommer det sig att man kan ge 250 like till en person som har tagit en jävla promenad. Men när någon har något vettigt att komma med eller säga eller att belysa.. nä då jäklar är det tyst, då håller vi oss undan. Det finns ingen som har ett liv med all den aktivitet, alla dessa glada miner, alla dessa positiva energifyllda och framgångsrika dagar 24 timmar om dygnet året om, ingen... men eftersom det är det enda som visas förblindas vi och tror att alla andra har det , varför har inte jag det...alla tänker och känner lika men ingen vågar visa eller dela för hur skulle det se ut? hela statusbubblan skule ju spricka och ja... ja jag skulle ju visa mig vara en bluff och då kanske ingen kommer att gilla mig eller vilja vara min vän. 

Ärligt talat, det som kallas vänner är så långt ifrån vänskap man kan komma, det är bara spel för galleriet. Du är ingen utan din prestationer, ingen bryr sig om dig som den du är eftersom du inte är den du är på facebook. Du förskönar ju hela ditt liv varje gång du lägger in en text eller en bild, vilket gör det jäkla jobbigt för dig eftersom du har ganska mycket att leva upp till. 

Visste ni att det har kommit upp ett nytt missbruk i samhället?

 Förresten ni kanske inte vet vad ett missbruk är ? 

jo det är när man tar till något för att kunna känna känslor, undvika känslor, få självförtroende och självkänsla och om man inte får det så mår man dåligt. En dag utan det känns tomt, läskigt, ensamt och meningslöst.  

Facebookberoende är det nya missbruket, självklart kommer du som är det förneka det gör alla missbrukare. Men för att vara säker på att du inte är det kan du väl stänga ner det i 2 veckor och se hur du då känner dig och mår. Om du inte upplever någon större skillnad , nej då är du troligtvis inte det och det är ju skönt.

Men jag tror att många där ute kommer att må skit. En stor , stark och obehaglig tomhet kommer att fylla er och framförallt kommer ni märka hur många vänner ni har...inga alls.. ja kanske två tre men vad är det i förhållande till 200-300 hundra,  och vem ska nu bekräfta er att ni är duktiga och värda lite vin, en löprunda, god mat en semester? 

Ja du själv...men det går ju inte...hur ska du veta det , nu när du har byggt hela ditt liv på alla dina "facebookvänner"

Nä ...jag är bara så jäkla trött på hela det här falska spelet som pågår i samhället, samtidigt som vi står och tittar på när våra ungdomar bara mår sämre och sämre genom att dom skadar sig, går ut och slåss och bara skriker på struktur och vuxen närvaro forsätter vi att blunda och sopa under mattan. Hur ska dom kunna lära sig att handskas med livet när inte ens vuxna kan det . Börja förändra istället för att sitta och dömma ut dom människor som det gått snett för, snart är det din tur kan jag lova. Tro inte att du är unik på det sättet, vi är lika mycket människor allihop.

Ja nu fick jag äntligen ur mig det... och det kommer säkert att provicera vissa men det får vara så nu