Att döma och bli dömd...

Vad är det som gör att en del människor ser mig som en människa och andra som ett spöke. Jag är ju samma person men blir behandlar och bemött på helt olika sätt. Är det mig det handlar om eller är det dom som möter mig. 

Jag kan gå ute på gatan, på en strand, vara på ett gym eller i ett klassrum. 

Jag kan med en perosn känna mig lyssnad på, sedd, hörd och faktiskt värdefull. Hen tittar på mig som en människa, kanske hen frågar hur jag mår, tom säger att jag ser att du ser väldigt smal ut. Men det finns ingt dömande i det, bara ett konstaterande. vi pratar om livet och allt som hör det till. Hen är intresserad av att höra vad jag känner och tänker vilket gör mig pigg och positiv till mig själv. 

Jag kan vara ute och någon hälsar på mig som man gör, tittar kanske men det finns inget dömande. 

Men så finns det människor som med bara en blick scannar in hela mig och sen skriver en etikett och klistrar i pannan på mig. 

Kanske hen tom går tillsammans med någon, dom stannar genast upp sitt samtal för att tillsammans titta, beskåda och prata om  mig. Det gör ont i mig, fast jag vet att jag inte kan påverka det, men det gör ont.

Jag minns en gång i Thailand, jag tog en promenad på stranden och vid vattenkanten satt ett gäng svenska tjejer, vilket jag visste bara av att se dom långt innan. Vi svenskar tar en viss plats när vi är i Thailand (något jag uppmärksammat under alla 12 år jag varit där).

Jag ser att dom pratar med varann, helt plötsligt stannar en upp i sitt samtal och säger till dom andra; kolla in hur hon ser ut med förakt i rösten... alla vänder sig om och tittar precis som att jag var ett djur på ett zoo. Hade jag gått där 5 år tidigare då hade dom defenetivt inte sagt så, för då hade jag en kropp som var "perfekt" men jag var fortfarande jag med den insida jag då hade. 

Vem är du som kan sätta en etikett?...

Kan det vara så att då har någon speciell begåvning som gör att du har röntgensyn eller sitter du med ett liv där du aldrig har kännt, tänkt eller gjort något galet, "fel", konstigt, skadligt eller annorlunda...

Är det så ...då förstår jag att du dömmer mig, för du måste bli livrädd , kanske du tror att det är smittsamt också?

Men vet du vad ... det du ser och det du känner är bara en spegel av dina egna tankar och känslor dom har inte med mig att göra även om det är hos mig dom väcks. Men det är dig det handlar om inte mig...

Och med det vill jag säga att idag tar jag inte åt mig men kan fortfarande reagera. Och du... vi är alla likadana med samma behov bara att vi har olika sätt att uttrycka dom på..