Att hitta mitt filter...2013

Nu förstod jag allt, nu fick jag ett svar, en bild och en klarhet. 

Någon gång under mitt liv som barn tappade jag mitt filter, mitt reningsfilter som skulle skydda mig för det smuts som finns ibland oss , hos oss och mot oss männsikor. Det filter som ska sortera bort och skydda mig från att bli förgiftad.

Utan mitt filter fylls jag av all den skit vi männsikor går och bär på.

 Min kropp, mitt universum och min värld... försvinner

Och med tiden blir jag förgiftad, förstörd  och allt levande inom mig tynar allt mer bort.

För att jag inte ska dö ut startar ett överlevnadsarbete, en process som innehåller olika strategier, redskap och lösningar för att rensa bort orenheten som fylls inom mig. Men jobbet är oändligt och förgäves eftersom filteret saknas. 

Lagom till att jag har frigjort mig allt möts jag av nytt som fyller mig, och i vissa miljöer och situationer finns det enormt mycket av detta vilket gör att jag måste jobba extra hårt för att skydda mig.

Att bära den här tjäran är tungt, mörkt och väldigt slitsamt. Till slut finns det inget kvar mer än en smutsig kropp som går på rening varje dag för att inte dö ut.

Alla mina strategier, problemlösningar, val, känslor och föreställningar har sin grund i just detta.

Jag har ägnat mitt liv åt att bli ren så att jag kan få chansen att leva. Varje dag har jag hoppats på att jag ska få vakna och känna mig ren och levande men den dagen ...

All träning, fysisk aktivitet och svält har varit mitt sätt att rensa ut all den smuts jag upplever mig bära på. När jag har tränat känns allt i kroppen lättare, jag har frigjort energi, svettats ut och låtit tankarna frigöras. 

Inför kalas, fest och tillställningar där det finns mycket människor, en viss mentalitet, en viss förväntan och givna positioner har behovet varit som störst för det är i dom miljöerna jag är som mest mottaglig för att fyllas på med skit. 

När jag har ätit mat har jag känt mig ännu mer smutsig, genom att avhålla mig har jag inte fyllt på med smuts, jag blir tom och lätt...

När jag har kräkits har jag tömt ut, renat och livet har känts lättare för en stund. Men det sorgliga är att även det bara har varit i förgäves eftersom det kommer nytt varje dag , det är så livet är.

Men om jag isolerar mig då slipper jag att möta eventuella känslor, kommentarer eller situationer som skadar mig, så jag skyddar mig genom att hålla mig hemma. Men samtidigt har livet glidit mig ur händerna och jag har istället förlorat mitt liv. Istället har mitt liv ätits upp av männsklighetens alla sorger, fruktan, rädslor och längtan efter kärlek.

Jag har nu förstått att rening kan endast äga rum med ett filter. Jag vill och kan leva med alla fysiska aktiviteter, goda matalternativ, ensamma och lugna stunder, socioala sammanhang utan att känna mig förstörd, utan att vara på min vakt eller skydda mig.

Mitt filter hjälper mig att möta min saning istället för andras saningar.

Det är först då jag kan få tid och möjlighet att titta i min skattkista som innehåller massor av pärlor om vem jag är , vilka mina behov är, önskningar, känslor och delpersonligheter. Och längst inne någonstans på djupet finns ett guldkorn som kräver mod, tolerans, öppenhet och tillgivenhet för att finnas. Det guldkornet är svaret på vad min gåva i livet är och som skapar min existens, meningsfullhet, livsglädje och trygghet.