Att kunna förlåta sig själv....

Ett förlåtelsebrev till mig själv...

Hej Malin!

Jag vill bara säga att jag är så ledsen över att jag inte brytt mig om eller lyssnat på dig någonting från det jag var 11 år. Jag är ledsen att jag bara har sprungit ifrån dig så fort du försökt säga mig något.

Jag är ledsen att jag har hånat och bestraffat dig när du försökt göra din röst hörd för mig.

Föråt för att jag har berövat dig glädje genom att inte tillåta dig få ha riktigt kul, leka och skratta.

Jag vet att det enda jag har gjort mot dig är att pressa dig och ställt orimliga krav och haft omänskliga förväntningar på dig.

Jag har aldrig visat min uppskattning över allt du gjort för mig, och inte heller berättat den för dig.

Jag vet att jag aldrig talat om för dig hur fin, varm och omtänksam du är, och framförallt en sak jag aldrig sagt men som jag verkligen tycker...du är så modig.

När du har gjort bra saker har jag aldrig berömt dig eller visat min uppskattning.

Jag har behandlat dig som luft så det enda du har varit är en liten mörk skugga som aldrig fått chansen att komma fram och visa sig.

Förlåt mig....jag kommer nu att finnas för dig och hos dig varje dag, lyssna mer, visa uppskattning, respekt men  också kärlek och omsorg.