Att kunna vara i tystnad

I bland säger tystnaden mer än ord...det gäller bara att våga stanna kvar i den tillräckligt länge så den får chansen att ...

För mig har det aldrig varit lätt, jag har alltid tyckt tystnad varit både jobbigt och obehagligt, både i ensamheten och bland människor. Ju tystare omgivningen har varit desto mer har jag pratat och ibland vet jag knappt vad jag har sagt för det har gått så fort. Men vad är det som gör att tystnaden är så obehaglig, vad är jag rädd för?

jag vet inte riktigt, sitter och funderar på det men får inte fram något riktigt svar...

tystnaden behövs till reflektion...betyder det att jag inte vågar reflektera eller att det som kan komma upp inte går i linje med vad jag önskar...

Jag har blivit bättre på det och när jag väl finner ron och harmonin i det ...ja...vad skönt det är...det är som att jag får chansen att lyssna på mig själv då, mina tankar, önskningar och behov. Vilket många gånger kan ge mig en helt annan klarhet i vem jag är och vad jag vill. Kanske är det just det som skrämmer...