Att våga vara den man är ....lättare sagt än gjort

Att våga vara den man är ...ja det är lättare sagt än gjort tycker ialla fall jag.

Jag kämpar med det varje dag och det tror jag att "man" jag kommer att få göra hela livet. Även om jag vill så är det inte säkert att omgivningen vill eller tycker att den jag är ...är ok eller behaglig, bra/dålig osv vilket lätt gör att vi faller för längtan att få känna oss bekräftade, älskade och respekterade så pass att vi gärna vill tillgodose deras förväntingar och önskningar, och vips har vi tappat bort oss själva. 

Men det är ju just då vi ska våga...  våga stå upp, stå fast och biibehålla sig själv när omgivnigen skakar om, trycker på eller vill annat. För det är då det är läskigt, osäkert, ensamt och jobbigt. Men ju fler som vågar vara den dom är desto färre blir det som vill få andra att vara på något annat sätt. Eftersom vi då känner oss mindre rädda, hotade och osäkra i andras tankar, utseenden och vanor. Vi vet att vi duger som vi är trots att våran närmiljö just då inte liknar min. Vi behöver inte hävda oss, bevisa något eller trycka ner någon för att våga finnas. Vi öppnar våra armar till oss själva och våran omgivning.

Att börja introducera det här till våra barn redan då de är små kan göra en stor förändring i hur våran framtid . Ett samhälle med högt i tak...

Jag tränar på både stora och små saker i mitt liv, ibland är det lättare än andra gånger. Och ibland lååter jag mig trampas på men då får jag också försöka lära mig av mig själv och göra om nästa gång.

Pröva du med...börja själv så kommer till slut din omgivning också börja.