Att vara empatisk

Vi säger ofta till andra att vi bryr oss därför gör vi som vi gör eller säger som vi säger. Oavsett hur mottageren upplever det som förmedlas så  har den som förmedlar alltid rätt. Varför då...jo för hen bryr sig om, är orolig, vill väl, vill hjälpa till, vill rädda eller vad detnu kan vara. Men vad är det egentligen vi behöver och vad är det egntligen vi vill med att bry oss?

Jag tänker på empati.

Men vad är empati?

Empati är att känna med någon, att gå bredvis i känslan med en distans från mig själv. Att vara totalt närvarnde utan etikett, lösningar,  dömanden eller ageranden.

Empati är inte att tala om, göra det man själv har lust med eller tycka sig veta bäst om andra.

Attfinnas för någon kräver att jag själv kliver utanför min egna komfortzon, mina egna normer och egna behov.

Jag harfunderat på hur jag själv funkar i min empai, för ibland kan jag känna mig totalt empatilös medan andra stunderhar jag så mycket empati att jag bara skulle vilja och kunna rädda hela världen. en vad är det som skiljer dessa åt, vad i mig gör att jag kan uppleva så olika?

Då har jag kommit fram till att när jag är stressad, känner mig otrygg, otillfredställd och intealls har kontakt med mina egna behov...ja då har jag också svårt att vara empatisk.

Jag känner mig lättirriterad, störd av andra, hindrad av andra och väldigt lätt negativt inställd till andra. Det gör att jag anser att all bara är gnälliga, jobbiga, ivägen, störande, tjatiga, krävande och helt dumma  huvudet. Ja..jag vet, visst är det hemska tankar, men så kan det kännas och när det gör det så blir jag själv också väldigt fundersam och undrar vad det är för fel eftersom jag inte känner igen mig.

Men vad jag då gör när detta blir allt för påtagigt är att jag till slut stannar upp och börjar rannsaka mig själv, för jag inser då att dethandlar inte om dom där ute , nä nu handlar det om mig men jag skyller på dom där ute.

Men när jag är med mig själ i tystnad, lyssnar till mina behov, våga följa dom och ser dom värdefulla ja då blir jag också mer ödmjuk och vill finnas för andra.

Med detta vill jag säga att jag tror att alla i grunden är empatiska men orsaken till att vi inte alltid upplever det är för att dom själva inte är kärleksfulla mot sig själva vilket leder till otillfredställelse som yttrar sig med yttringar och beteenden som sårar istället för läker.