Byta en vana el beteende är inte super...

Jag vet inte om jag har några kloka ord att säga idag, sitter här och funderar på vad jag vill förmedla idag som kan ha någon form av värde. 

Vad har jag kommit fram till den senaste tiden?

Vet inte...och det tror jag beror på att jag just nu är mitt i en förändringsprocess inom mig, det är dags för mig att ta beslut och göra handling av mina beslut som jag har funderat på länge men varit rädd för eftersom det kommer att innebära att jag måste ta mig ur min trygghet. 

Jag måste ta mig ur den världen som jag känner till, känner igen mig i men som jag samtidigt vet inte är den jag mår bra av. Men visst är det konstig att trots att vi mår dåligt av vissa vanor och beteende och  dessutom vet om dem så är rädslan att förlora tryggheten för en stund större än smärtan beteendet gör med en varje dag. FÖr hur det än är så betyder förändring; nya vanor, nya sidor, nya förhållningssätt och ett nytt sett att se på sig själv och även en ny identitet. Och det värsta är ju att jag /man har ju ingen aning om vad som kommer att bli av mig då, man vet ju bara vad man har och har haft. 

Ovisheten om vad framtiden ger är det som gör att vi allt för ofta inte tar tag i det där som vi borde göra annorlunda, rädslan att förlora fotfästet för ett tag. För det är verkligen för ett tag, det vara inte för evigt, men hur länge vet vi inte. Men om man tänker efter så ... vad är jag rädd för... att få det sämre än vad jag har det... kan det bli så?

Om jag har en vana eller beteende som jag varje dag påminns om att jag borde förändra för den ställer till det för mig och min omgivning på ett negativt sätt vilket dessutom ger mig ångest. Skulle då en förändring av den göra min tillvaro ännu sämre, troligtvis inte.

Men det gäller ju att hålla ut den tanken när ångesten över att inte känna igen sig rinner över en. För just då är det värre, just i det läget när inget är på sin plats,  ja då känner man att jag har hellre lite småjobbigt varje dag än att uppleva det här helvetet. 

Men det är ju inte så, för det pågår bara en liten stund. 

Så ja...förändring är läskigt, smärtsamt och ovisst , men den ända vägen till något nytt och det är bara jag själv som kan bestämma om jag vill hålla ut och om jag vill se hur det skulle vara och bli utan min gammla vana. I värsta fall är det väl bara att plocka tillbaka skiten igen...