Det finns dagar som jag helst skulle vilja radera ur mitt liv....

Det finns dagar då jag verkligen inte älskar mig själv, dagar då jag är min egna värsta fiende, dagar då jag bara skulle vilja ge mig själv så mycket stryk.

Dagar då jag hatar mig själv, mitt liv och allt som jag gör med det.

Vad är jag för nolla och idiot som inte kan tänka på annat än mat och vad den gör med mig.

Antingen vill jag  ha den för att jag ska känna mig glad eller så vill jag undivka den helt för att känna mig ren, duktig och meningsfull.

Jag är så  jävla trött på mig själv, jag står inte ut mer.

Jag är så trött på att vakna varje morgon och känna mig bakfull, trött, full av ångest och förvivlan för att åter ha en dag som börjar från början för att sedan misslyckas igen på kvällen.

Jag vill bara vara vanlig, tänka som alla andra, känna som alla andra och bara få en chans att leva ett liv med möjligheter...

Tänk om man bara kunde vakna en morgon och så var allt borta, alla vanor, beteenden, tankar, rädslor, tvivel, smärtor och ångest.

Men tyvärr verkar inte livet vara så, det finns väl ett syfte med det säkert. Men det är svårt att se det när man lever mitt i det och bara upplever helvetet av det. Samtidigt vet jag många andra heveten jag levt i som jag aldrig trodde skulle försvinna eller ens finnas lösning på  men som inte längre finns.

Jag önskar bara att det var dax för det här att bli en lärorik historia...

En dag...en dag....