Det svarta hålet

Har du någon gång upplevt att du bara känner att hela du och allt du har omkring dig bara befinner sig som i ett stort svart hål som  inte har någon botten? Jag undrar vart den upplevelsen kommer ifrån, hur kan allt bara kännas så tungt, mörkt, meningsfullt och bara helt kallt.  När jag hamnar där finns det inget som kan få mig att se livet på annat sätt, jag kan inte le, jag kan inte skratta, jag vill inte göra bra saker för mig. Jag vill skada mig, göra illa mig, på något sätt vara elak och bestaffande för på något sätt ligger det en känsla av självhat. Jag tål inte mig själv, jag är arg, besviken och bara så trött på mig själv och det vill jag visa genom att vara elak mot mig själv. Och är det riktigt illa då finns det inga gränser, det finns ingen smärta, inga konsekvenser eller kärlek.  Ibland kan ju en lightvariant uppstå och då kan det räcka att vända en tanke eller gå ut eller vilseleda mina tankar och då vänder det, vilket det för det mesta gör. men så kommer dessa tillfällen då inget funkar...det är bara kört...varför? 

Jag vet inte...jag hatar det, för jag kan förstöra för mig själv för en bra tid framåt. Sådana dagar vill jag inte vara vaken, jag vill inte vara medvetande, jag vill inte träffa människor, jag vill inte , jag vill inte, jag vill inte......JAG BARA VILL INGENTING...JAG VILL BARA UPPHÖRA VARA JAAAAAAGGGG

tragiskt, tråkigt, sorgligt och meningslöst ...men tyvärr sant och ärligt...