När rädslan för döden kom sa mamma alltid att du ska inte dör än...

När jag var 21 år gick jag till en psykolog för första gången pga av att jag hade en så enorm dödsångest. 

Efter att ha förlorat mitt nyfödda barn och sen 10 dagar senare själv vara så nära att själv förlora livet kunde jaginte längre tänka; dör gör man när man är gammal. Det var ju inte sant, man kan ju dö när som helst.

Jag har sedan jag var liten ofta tänk på vem jag är och varför jag är den jag är, varför kom jag till jorden och vad jag har för betydelse. 

Redan som 7 åring hade jag sådana tankar, vilket är ganska djupa och tunga tankar för en 7 åring att kunna deala med. 

Många kvällar ropade jag på mamma för att jag var rädd att jag inte skulle vakna upp om jag blundade. Då satte hon sig vid min säng och sa att jag inte skulle oroa mig, det är långt kvar tills du ska dö.

Hon satt vid min säng tills jag somnade. 

Jag frågade henne många gånger: - men mamma är inte du rädd för att dö ? Och varje gång svara hon nej....dö ska vi alla göra någon gång men vi vet inte när . Det är inget jag kan göra något åt men jag är inte rädd för det. Och det var väldigt skönt att hon alltid gav samma svar, det gjorde mig trygg att hon inte svajade i den frågan.

Men när sen döden kom till mig så väcktes alla dessa känslor igen och när mörkret kom på kvällen vågade jag inte blunda. Så till slut insåg jag att jag behövde prata lite. 

Men det lustiga var att när jag satte mig i stolen och skulle börja prata så var det inte dödsångesten jag tog upp utan frågan var: Varför är jag som jag är? 

 Jag är så här och så här och jag känner ofta så här och jag reagera ofta så här ...varrför gör jag det?

 Jag  vill inte vara den jag är, jag har beteenden , tankar och känslor som jag inte vill leva med . Kan du hjälpa mig att förstå och förändra. Och där började mig resa till att bli den jag är. Det var 14 år sedan.

I 14 år har jag jobbat med mitt inre, jag har backat, gått framåt, stannat upp, hamnat i kriser, tagit nya steg, gått tillbaks till gammla men hela tiden har jag haft i sikte att bli den jag är. Och det har varit en ständig resa på olika plan. Men jag vill absolut säga att jag idag vet vem jag är, och jag är den jag är. Med beteenden som jag fortfarande jobbar med att få bort, men jag är medveten om dom och jag förnekar dom inte.