Driv din egna linje...hur då?

Vi pratar ju ofta om att vi ska hitta oss själva, göra det vi själva vill och driva våran egna linje.

Men hur vet man egentligen vad som kommer innifrån och vad som komme från omgivningen?

Jag menar under hela vårat liv lägger vi på oss tunna lager av skal som formar oss och får oss att skapa både identiteter och vägar som med tiden blir en del av oss och då även våran väg. Men är det verkligen våran väg eller är det alla möten av människor, alla tips, råd, kommentarer, uppmaningar, intvingade situationer och förhållningssätt som är våran väg.

Så när vi sen står där och känner att innanför alla dessa skal är det som ett stort svart tomrum, det ekar så högt att hela våran kropp skriker, ja förstår vi ingenting och förvirring uppstår.

Samtidigt står vi där med alla våra personligheter, strategier och måsten som ska presentera vårat egna lilla AB, och undrar vad det är vi egentligen är vi säljer in.

 För när vi ska sälja in oss vet vi inte vad vi ska säga, när frågorna kommer har vi inga svar...

helt plötsligt vet vi inte vem vi är och varför .

Vem är jag egentligen?

Jag är ju bara ett tomt hål, allt det här andra det är ju inte jag, så hur tar jag reda på vem jag är?

Det  tror jag kräver mycket egen tid, avstånd från människor, materiella ting och yttre stimulans, dvs allt det som har byggt vårat skal och format oss.

Jag tror man måste börja skala av en bit i taget och då gäller det att inte ha saker omkring sig som lägger på nytt skal.

Det här är nog orsaken till att många bara lämnar allt och flyttar utomlands, bosätter sig i skogen eller bara görs av med allt det materiella. Och på så vis startar om för att hitta sin väg. Jag tror inte man behöver leva så hela livet men jag tror man behöver ta sådana steg ibland.

För mig har många av mina resor varit sådan, jag har velat vara så långt från civilisationen de bara går, inte haft den materiella enkelheten och inte tillgång till någon bekvämlighet.

Och det har varit väldigt befriande, rent, öppensinnigt och det har alltid tagit mig närmre mig själv. Men det har inte varit varken enkelt eller behagligt men livsbejakande.

Jag tror inte det går att komma in på sitt djup i sin hemmamiljö bland sina vänner, rutiner, vanor och bekvämligheter. Det behövs något som tvingar in dig på en annan väg.