En bomb av ilska vill bara ut År 2011

Nu har jag varit arg, irriterad och stressad i 3 dagar. Jag kan inte säga vad det är, allt känns bara allmänt tomt, tråkigt och meningslöst. Det kommer stunder då jag inte vet vad jag ska fylla mina dagarmed om jag inte äter och spyr. Men jag vill inte heller göra det, för det känns inte längre givande på något sätt. Det jobbiga är all ilska jag måste få ut och då menar jag verkligen att jag måste det. Den trycker på som en tickande bomb och jag är rädd för den. Jag är rädd att släppa ut för jag vet inte vad som kommer att hända då, tänk om jag blir galen, tänk om jag gör illa någon ja tänk om...

Just nu finns den i mig och det innebär att den får sitt uttryck genom att jag gör illa mig själ, men det känns bättre och lättare, det ger mig en känsla av kontroll och så skadar jag inte någon annan.

Jag vill inte vara med någon, helst vill jag krypa in och bara vara i min ensamhet. 'Med människor väcks känslor jag inte tycker om, med människor speglas min insida och alla mina mörka sidor jag gör allt för att dölja .  

Jag vill bara slåss, skrika, svära och vara elak, men det går inte...

Tankar som dagligen cirkulerar i mitt huvud som en skiva som går på repeat från morgon till kväll:

Malin halt handlar faktiskt inte bara om dig

Malin du vet väl att du är duktig, du kan och du orkar våga inte vara trött

Malin du vet att du själv inte ser vad som är bäst för dig och du förstår inte heller

Malin det är inte bara dina behov det finns andra också var inte så egoistisk

Malin du vet att du har inget och är inget därför behöver du göra allt det här annars kommer du försvinna helt

Är det verkligen sant frågar jag mig? 

Men hur ska jag kunna tro något annat och hur ska jag våga sluta mina vanor som ger mig en känsla av överlevnad men som i verkligenheten sakta tar mitt liv