En kärleksförklaring

Min saknad är så stor här på denna jord.

Det värker genom varje del så att mitt hjärta börjar slå fel.

Min kärlek så stark, men min rädsla så stor. Att ni inte vill ha mig som eran enda mor.

Mina ord är för små och min närvaro likaså. Hur ska jag någonsin kunna ge tillbaka det där ni aldrig kunde få.

Mina svek tar aldrig slut precis som skulden får mig att dö ut.

Jag önskar att jag aldrig hade lämnat er med förtvivlan, rädsla och skuld.

Jag önskar JAG hade haft modet att styra rodret, så att ni inte behövt förlorat modet.

Era sår kommer alltid att finnas där, det är något man alltid bär.

Men med min levande kärlek till er som nu kommer att blomma och smörja er len... blir ni hel och ren.

Med närhet, skratt och lek blir vi som en perfekt pannkakssmet.

Låt mig få dansa in i era liv med kärlek, närvaro och tid, utan at vara ett svin.

För utan er är jag inte med.

Utan er är jag inte hel.

Utan er blir jag inget mer.

Låt nu sommaren fylla våra liv med det som är just VI.