En sak i taget...mod, uthållighet och någon att dela med

Att göra förändring kan lätt tänkas som något man bara gör om man vill, med lite vilja så går allt, bara du bestämmer dig så går det. Men det är faktiskt inte riktigt så enkelt, det handlar inte enbart om att göra. 

Det vi många gånger inte känner till är hur mycket känslor som dyker upp och tankar som rör runt och skapar vilsenhet.

För hur illa det än är det vi gör så har vi en gång börjat med det för att det har tjänat oss, det har gett oss något positivt och det har skapat en identitet och trýgghet.

Hur det än är så är trygghet och identitet två av de viktigaste drivkrafterna för en människa.

Utan identitet vad blir du då? 

jo... identitetlös, du finns inte, du syns inte, du existerar inte du är bara ... känn på den känslan...hur det upplevs...

Det ger ganska snabbt en obehglig känsla som övergår till ångest och panik.

Att inte känna sig trygg innebär att man lätt känner sig hotad, man upplever sig vara i fara, och vad gör man när man känner sig hotad?

 jo man går till försvar, man vill skydda sig, gömma sig, slåss för sitt liv...

Så när du väljer att göra något nytt i ditt liv ruckas dessa två och du känner dig inte alls glad, motiverad och säker på att du vill göra förändringen, för hur kan en förändring vara bra om det är så här det ska kännas. 

Men hemligheten är den att det är bara för en stund som detta uppstår sen går det över och man har blivit starkare inom sig. Men tyvärr orkar vi inte stå ut hela vägen och kommer aldrig fram till just det tillståndet och med oss har vi bara en negativ upplevelse och känsla inför att göra en förändring.

Vi fortsätter att leva vårat liv som vi egentligen inte trivs med eller mår bra av men det funkar.

Jag vill uppmuntra till att ta tag i förändringen och står ut helvetet men jag vill också ge rådet att ha någon bredvid dig som kan hålla om när det behövs och som kan stötta dig när du är på väg att falla för ibland kan det räcka med bara ett ord för att man inte ska ge upp.

Efter att ha kämpat till största delen själv genom min ångest, tvång och alla förändringar har jag nu funnit en mentor som jag har kontakt med. Och det är otroligt vad det gör skillnad att få dela sitt inre med någon som förstår utan att behöva ursäkta sig och förklara sig. helt plötsligt finns det någon som kan ta emot det jag själv inte får rätsida på och bara genom en fråga eller tanke så kan hela problematiken rinna ut...

Men det är så många gånger jag bara vill rymma, jag varken står ut eller orkar, det bara går inte att härda ut.. ibland kan det vara så att jag tagit mig an för många förändringar samtidigt och då blir det kaos.

en sak i taget... en dag i taget...en timme i taget...en minut i taget...