en sån där tråkig dag

Den här morgonen när jag vakna kände jag i hela min kropp att något inte stämde, jag känd den där jagande känslan. Det visar sig genom att jag blir flyktig, vill inte göra saker som jag brukar, vill inte göra saker som är bra för mig och som jag mår bra av. Det är liksom som att hela kroppen proteterar och jag bara följer med.

Och mycket riktigt så var det en händelse i fam som ställde till oroligheter i mig som fick mig att känna mig jagad, otillräcklig, orolig, ängslig och då flyktig. Men det tar mig en halvdag nästanatt komma på vad det handlar om för att sen ta tag i det. Och under den tiden måste jag släppa allt, lägga alla måsten, prestationer och yttre intryck ifrån mig, för dom stör min förmåga att få kontakt med mitt inre. Så då blir det en sån där dag som jag kallar tråkig och innehållslös för jag får inte göra det jag egentligen vill men jag gör det som är nödvändigt för att få en morgondag utan flykt.

Och hur har jag kommit på det här, jo jag har lärt mig med åren, lärt mig signalerna, mönstrerna och framförallt att jag inte kommer undan. Alternativena är att vara flyktig hela dagaran och då göra väldigt många dålig val och på så vis inte känna mig levande. Eller så tar jag en dag och släpper allt för att sen få dagar med det jag själv styr och väljer. Men det är inte lätt ska gudarna veta, det är inte roligt och det är inte självklart. Jag har alltid en inre fajt med mig själv och jag blir lika sur varje gång. Men ingen tvingar mig, det är ju mitt liv och mitt val. Men om jag inte tar tag i det vem ska då göra det...ingen annan kan jag lova så vill du få ordning på  livet är det bara att börja ta tag i bitarna du rymmer ifrån.