Ge inte upp trots kroppens alla förnimelser

Jag har nu klivit förbi min längsta tid av att hålla mig på rätt bana, och som ett brev på posten blev jag stört sjuk. ett ganska bra tecken skulle jag vilja säga då hög feber på 39 grader betyder att min kropp nu inte jobbar förbrilt på att hålla alla inre organ vid liv utan kan ta hand om en infektion. Normalt har jag en temp på 36 och har nog inte kommit över 37 de senaste 8 åren.

Så även om jag inte mår toppen så kan jag säga att det ändå är lättare att vara sjuk när jag har hög feber än som det varit förr då jag kännt mig febrig och mått dåligt i hela kroppen men inte haft varken feber eller infektion. Vilket gett mer frustration och inte rätten till att få vila eller ta det lugnt.

Nä nu mår jag dåligt på riktigt och kan också förhålla mig till det på ett sundare sätt.

Annars tycker jag kroppen börjar ordna till sig lite, magen mer balansera och vätskan i kroppen har börjat försvinna lite. Men framförallt är jag mycket mer tillfreds bådei huvudet och själen.

Så alla där ute, hur jobbigt det än är, hur illa det än känns och hur tveksamma ni än är så ge aldrig upp. Tappa inte tråden, låter er inte luras av kroppens alla falska förnimelser. Utan se allt obehag som en del i ombyggnationen inne i eran kropp. Innan kroppen kan bygga nytt måste den  första riva ner allt det som redan finns och som inte är varken stadigt eller hållbart. Och det vet ni väl själva om ni har sett ett hus som har rivis ner till grunden, det är ganska stökigt, rörigt och skitigt runt omkring. Men efter rivning sker städning och efter städning...ja då börjar det nya bygget. Men det gäller att inte då använda gammalt material för då är man ute på hal is igen.