Gränslös kärlek

När jag tror jag är som mest ensam

När jag tänker att du övergett mig

När jag hör, känner och ser dig som minst

Det är då du finns där som mest

Varför förstår jag inte det då?

För det är du som bär mig framåt, i dina varma händer vilar jag, i dina starka armar ligger jag trygg och räddad från mänsklighetens begär och förödelse.

Min själ är trygg och omfamnad av dig.

Men min kropp skriker av rädsla och begär. Den lurar mig att tro på förgörelse. Men när den goda kampen är över och dimman lägger sig.

Då uppenbarar sig din härlighet och jag fylls med din kärlek.