Alltid dömd för den man en gång var...

Tänk att man alltid kommer att vara dömd för det man en gång har levt med...

Tänk att ens historia aldrig kan suddas ut och få tillhöra det förgångna...

Tänk att människan är så snabb på att tala om hur du ska göra, att du gör fel och att du ska förändra dig för att passa in. Men dom glömmer att dom själva också måste vara beredda att förändra sin attityd, bild och förhållande till personen.

Man kräver att narkomaner, alkholister, ätstörda och brottslingar ska sluta med sitt beteende för det fösrstör, är dåligt för omgivningen och dom själva och inte värdefullt. Samt att dom inte kan förstå hur man kan fortsätta eller börja om igen om man har varit fri. Hur kan man välja ett sånt liv.

Ja ...jag fråga då omgivningen, har ni funderat på vilka andra möjligheter dessa människor har när dom inte lever i sin destruktiva värld?

Har ni tänkt på hur deras liv yttrar sig när dom står ute i samhället och ska börja om och göra "rätt"

Har ni tänkt på hur ni är delaktiga i deras framtid och möjligheter, hur öppna ni är för dessa människor?

Har ni tänkt på hur ni tänker och därefter handlar mot dessa människor när dom kommer och vill ha hjälp, bli lyssnad på, få jobb, förtroende, läkarvård osv

Nä...jag tror inte det, för när den stunden kommer , ja då visar det sig hur verkligheten ser ut...ja då visar det sig vilka möjligheter du har till att förnyas och få  nya chanser.

Kommentarer som;

Ja men du har ju haft en ätstörning när du var barn så...

Ja jag sjukskriver dig för utmattning och ätstörning...varför då?...jo men du har ju haft det förut....

Ja men du har ju tidigare haft problem med maten, vikten, aggressioner osv...

Ja så här låter det gång på gång...och hur fasen ska man kunna gå vidare om man aldrig får chansen att vara något annat än det jag en gång var.

Det är just det här som många gånger gör att många faller tillbaka, för att man ger upp, man tappa tron och självförtroendet.

Man tror sig inte kunna annat än just detta, vilket är helt jävla fel...

När jag nu var hos doktorn och för en gång skull bad om hjälp för att jag mår dåligt säger han att jag är avmagrad och därför mår jag som jag gör.

Jag säger då  att jag är det för att jag mår dåligt i min kropp med dom 10 olika symtom som jag har på hypotyreos inte för att jag vill vara smal.

Då  säger han att jag har ju tidigare haft ätstörning och att det är därför.

 Jag frågar om han vet vad definition på anorexi är. Det spelade inte honom någon roll för han tittar på personen och bedömer.

Det betydet alltså att min farmor hade anorexi innan hon dog, jag menar hon tappade aptiten, ville inte äta och blev jätte mager för att hon hade cancer och blev sjuk. Men enligt honom så har hon då  anorexi eftersom hon var avmagrad.

Jag ber om att få hjälp för att jag inte orkar leva så här mer men att jag inte är deprimerad eller vill skada mig själv, jag mår bara väldigt dåligt i min kropp.

Nej jag kan inte göra mer här, du kan gå in på nätet och kolla vad dom säger om din vikt så ser du vad jag menar säger han.

Jag blir bara totalt utmattad när jag hör det.

En gång i tiden ville jag svälta mig själv för jag såg inget annat värde i livet vilket gav mig en mger kropp. Idag vill jag leva mitt liv, känner livsglädje och mår psykiskt bra, men har en kropp som inte funkar och som ger mig smärta, utmattning, tomhet och på det nedstämdhet. Jag väljer inte min avmagring, den är en konsekvens av mitt mående.

Men jag är dömd, för att jag en gång har haft en ätstörning.

Ska det vara så?