jag är rätt modig av mig...men
25.07.2015 22:28
Jag har alltid varit väldigt sökande, förundrad och nyfiken på förklaringar och svar till varför jag blev den jag blev och är. Jag har haft svårt att acceptera meningen; Jag bara är sån och sen rycka på axlarna.
Men jag har inte haft de rätta verktygen för att kunna gå vidare i mina frågor och min utveckling.
Det har till slut mer blivit ett jagande och ett sökande på svar utanför mig själv och här kommer den största insikten som skolan och terapin har gett mig och det är att svaren har jag i mig själv. Det finns varken någon person eller plats som har mina svar till mig själv. Däremot kan personer, platser eller upplevelser hjälpa mig och vägleda mig i en riktning som för mig till mina egna svar men för att det ska ske behöver jag öppna vissa ventiler och stänga andra. Jag behöver gå till en plats där bara jag finns, MITT SANNA JAG.
Jag är rätt modig av mig och gillar utmaningar men att börja känna känslor är och var det läskigaste jag har gjort. Så en av de viktigaste nycklarna till mitt sanna jag som psykosyntesen och terapin har gett mig är att känna känslor, och då menar jag alla former av känslor. Att alla känslor är godkända, har lika värde, något att säga och tjänar ett syfte när de blir omhändertagna och sedda.
När jag förstod det här förstod jag också varför jag utvecklade min ätstörning och varför jag inte har blivit av med den.
Efter så många år av terapi, metoder och strategier som skulle göra mig “frisk” så var svaret och lösningen inte mer avancerad eller konstigare än att jag är livrädd för att möta mina egna känslor. Detta har gjort att jag har hittat en mängd olika strategier för att kunna kontrollera dem. Kontrollen har handlat om både framkallning av en känsla men också förträngning. Jag har också funnit vägar och sätt där jag har använt all den energi som har bildats i mig då känslor som sorg och ilska inte fått kommit ut. Jag har lärt mig att vända allt inåt mot mig själv istället för utåt. Där det ändå inte fanns någon som kunde ta emot.
Mitt missbruk är inte brist på kompetens utan en strategi ( väl fungerande från början) för att kunna hänga med i livet.
När det här kom till mig kunde mitt stora jobb mot mitt livs mål att bli fri mitt destruktiva beteende som skadar mig, förgör mig och tar mig bort från livets skönheter börja.
Jag insåg att jag behöver börja KÄNNA KÄNSLOR, jag behöver få ut min energi istället för att lägga den i mig och mot mig. Jag har tidigare använt min energi genom prestationer, varit kreativ, skapande, duktig och målinriktad. Detta har givetvis gett mig mycket här i livet men det har också begränsat mig, pga. att jag har identifierat mig med dessa egenskaper, som jag genom psykosyntesen lärt mig kallas delpersonligheter.
Att upptäcka mina delpersonligheter var både frigörande och skrämmande. Att jag ägde så många sidor, att dom tillhör mig och både kunde begränsa mig och tjäna mig. Att det är upp till mig hur jag förvaltar dom, tar hand om dom och styr dom och på så vis ger dom ett tjänande eller begränsat värde.
Att det som under så lång tid var JAG bara är en del av mig öppnade en helt ny värld.
Det som gjort mig sjuk är just att jag tagit en del av mig och låtit den regera över hela mig så mycket att de positiva sidorna av denna delpersonlighet istället blivit negativt.
Detta förklarar också striden jag har haft med omvärlden som velat ta bort den delpersonligheten helt med motiveringen att den inte är bra för mig men jag har hela tiden stridit för att den är den och att jag ville ha den kvar. Den tillhör ju mig, det finns väl ingen delpersonlighet som vill sitta i publiken och titta på, alla vill ju vara med och spela i orkestern. Men ju mer man avvisar dom desto mer plats tar dom och desto hårdare går dom på, dock inte på ett tjänande sätt utan snarare på ett mer destruktivt.
Att börja hitta nya delpersonligheter som dessutom är motsatser till dom som har regerat är tufft.
Nu insåg jag dock varför jag börjat känna och bete mig som en trotsig tonåring som bara vill göra tvärtemot allt som alla tycker och förväntar sig, inklusive mig själv.