jag gör inte alltid rätt

Jag är inte en perfekt mamma, jag är en mamma som älskar mina barn över allt annat, en mamma som vill mina barn det absolut bästa.

Men jag har också en kamp inom mig, en kamp somm handlar om mitt egenvärde, min betydelse som människa och mitt värde. Den kampen handlar om att jag är rädd att inte räcka till, vara duglig nog och kanske inte ens få leva.

Jag har en historia, jag har ett liv som fanns innan mina barn, ett liv som har format mig, skapat mig och påverkat mig och som också är ingredienserna i min personlighet. Jag har också föds med en genuppsättning som ger mig både fördelar och nackdelar i  mitt liv. Gener som gör mig å ena sidan väligt star men ockås svag och sjuk. Jag kan inte styra det, jag kan baraförhållmig till dom förutsättningarna.

Men jag har inte valt att bli sjuk i en ätstörning, jag satte mig ite en dag och sa ; nä nu ska jag nog ta och bli sjuk i en ätstörning och se till att ta livet av mig långsamt. Sen ska jag nog skaffa några barn på det och se till att dom också får lida lite.

Nej absolut inte...jag vill inget annat än att vara en bra människa.

Mina barn vet, mina barn ser och mina barn står kvar varje dag men jag vet att dom känner. Jag ser hur min dotter stänger av när jag sätter igång, hon kryper in i sitt skal och stänger ut mig.

Min lilla kille säger ibland: mamma vad mycket du har ätit mår du inte illa?

Vad säger man då? Ja jag vet....

Förstör jag deras liv, är jag en dålig förebild?

Det finns ju så mycket annat jag också är och gör...