jag önskade bara att vi inte var så rädda...

Ibland kan ett enstaka samtal eller möte kraften att göra skillnad i ens liv. 

Det kan ibland vara en tanke som planterar ett frö och hjälper oss att ta in nya synvinklar och kunskaper. Det kan ibland oxå bara vara känslan av att inte vara ensam, och att känna igen sig i andras upplevelsr och utmaningar.

Att få mer kunskap och insikter om hur en ätstörning uttrycks och livnär sig på ger alla en större chans att förhindra den att växa till liv och på så sätt ta liv. Men många tror nog att en ätstörnig bara är anorexi och bulimi, men det är långt i från saningen. Dom är bara en liten klick av alla som finns där ute. Precis som alkoholisterna, där dom på parkbänken bara är 5 % av alla resten finner du bakom stängda och trygga dörrar. Men det är inte dom vi dömer ut

Vad är då en ätstörning?

Ja det många inte känner till är att människor med övervikt har en ätstörning och människor med träningshets. En annan reflektion är hur vi allt som ofta pratar om och kring mat och hur det uppfattas av andra.  Som tex när man använder ordet synda när man tar en kaka eller nu är jag värd något gott.

Själva kärnan till hela den här problematiken är våran SJÄLVKÄNSLA... den har av någon anledning utplånats hos oss och kvar finns många gånger ett självförtroende, men det är något helt annat.

Att för mig vara med och jobba för Frisk och fri är en självklarhet och något jag hoppas allt fler ser ett värde i, föräldrar , lärare,arbetsgivare mm för alla är vi drabbade på något sätt. Jag skulle vilja säga att ingen av går fria från den saningen , men allt för många av oss blundar

Varför vi gör det...ja...det undrar jag med...vad är vi rädda för?