Jag tappade greppet ...men har hittat tillbaka

Vad hände?

Jag tappade greppet och föll ut från spåret, gick vilse och har sen dess gått runt i lera, tagit mig igenom snår, taggtråd, höga berg och kalla nätter.

Det har varit kallt, ensamt och smärtsamt... vart ska ska jag och vart är jag?

Solen har kommit fram små stunder och då har jag passat på att värma mig, att fyllas och att hitta kraften och modet. Det har varit dagar och veckor utan kärlek, värme eller omsorg, utan tankar, reflektioner eller stop. Jag har bara gått och gått med värken dunkande i hela krioppen och med frågan är det nu jag ska ge upp, är det nu jag ska stanna och aldrig mer resa mig upp. Var det här mitt liv skulle sluta och var det så här det skulle sluta?

Vad gör jag för fel hela tiden, och vad är det för fel på mig...ja det är den ständiga frågan som jag aldrig får svar på.

Men så en dag så hittade jag en liten stig, en liten stig som inte såg ut som dom andra utan en som påminner om  dom jag tidigare har vandrat på då jag varit ute . En stig som jag kände igen och kände hopp till...jag klev på den och har nu precis börjat gå.

Jag är fortfarande trött och sarjad så det går med långsam fart och stor försiktighet för jag är fortfarande rädd och tveksam. Men jag känner att det börjar växa något inom mig, något so jag tror tillhör mig och kommer visa mig vägen.

Så nu mina vänner är vi återigen förenade och kan tillsammans igen fortsätta våran vandring i livet till det som kommer bli våran plats att leva på.

Hoppas ni har orkat stått kvar och väntat på mig, och att ni vill komma tillbaka till gemenskapen.