Jo...jag är visst värd något annat!

Oj nu var det länge sedan jag skrev, och det är för hela datorn paja så nu till slut får jag berätta lite igen.

Ja vad har jag kommit fram till , jo en stor viktig och väldigt annorlunda insikt som jag aldrig tidigare tänkt eller kännt från hjärtat.

Jag tycker inte att jag är värd att leva ett liv där jag inte får äta , eller äter för mycket eller känner mig misslyckas för att jag inte äter eller tränar på ett visst sätt. Det är inte rättvist att jag ska behöva känna smärta varje dag för att jag på något sätt inte lyssnar till min kropps behov utan istället tror mig kunna kontrollera dess signaler.

Signaler som hunger, mättnad, trötthet, sömn, men också ledsamhet, ilska och glädje.

Förut har jag i mitt huvud tänkt och sagt att jag är inte v'rd att må bra, k'nna mig pigg, ha energi och bara känna att livet flyter med. Jag har blivit rädd, osäker och orolig när den käsnlan kommit och kännt att den tillhör inte mig och att det måste vara något fel. För jag kommer aldrig kunna leva upp till dom krav och förväntningar som jag kommer att ställa på mig själv om jag mår bra. Jag kommer aldrig att orka leva efter alla dess enorma ouppnårliga krav som finns i samhället och som jag i min lilla värld tar åt mig av, värderar mig i och känner att jag måste leva upp till och dessutom lite där till för att jag inte ska vara misslyckad.

Men det går ju inte, det bara är så...det går inte att göra allt så perfekt och på enså orimlig nivå att du kommer att misslyckas. dvs samtidigt som jag är rädd för att misslyckas skapar jag krav i mig själv som kommer leda till ett misslyckande. Troligtvis för att gång på gång leva upp till den bild jag har skapat och ständigt få den bekräftad.

Men helt plötsligt en dag så kände jag att näää...det är inte sant. Jag har ett värde och det ska behandlas på ett helt annat sätt än det här.

Men då kommer vi så klart till nästa steg, då en insikt har gjort sig till känna...ja vad gör man med den. Tar man den och plockar in  den i sitt liv som en självklar komponent?

nej tyvärr...då kommer vi till steget då insikten finns men beteendet kvarstår för rent praktiskt har vi ännu inte kommit fram till hur man gör. Och den perioden är faktiskt ganska smärtsamt eftersom jag gör en sak men vet att jag vill något annat. och så är det ett tag innan man har prövat sig fram tillräckligt länge och till slut hittat ett naturligt och tryggt sätt att leva eftr det i sitt liv.

Och där är jag nu....