Kan man vara en bra mamma trots att man har en sjukdom?

Vad är att vara en bra mamma?

Hur är en bra mamma?

Hur ser man om en mamma är bra, godkänd eller perfekt?

Finns det en lista på vad en mamma ska ha för egenskaper för att kunna få medaljen ?

Och vad får en mamma absolut inte ha för egenskaper, vad är det värsta man kan ha och göra när man är en mamma?

Det finns inget tror jag som vi kvinnor är som mest sårbara i som i våran mammaroll, det finns inget som kan göra oss så sårade, ledsna, djuriska och starka som när vår mammaidentitet blir utsatt, ifrågasatt,nedvärderad eller kritiserad.

Alla mammor vill sina barn sitt bästa, alla mammor lever för sina barn innerst inne, alla mammor vill inget annat än att älska, ge och skapa den bästa tillvaron som går till sina barn.

Men alla mammor har inte alla förutsättningar för det...för vi är inte bara mammor, vi är också kvinnor...vi är också människor med känslor, tankar, rädslor,önskningar,drömmar,historia och sårbarhet.

Från den dagen man blir en mamma är du inte längre något annat än det. Nu upphör din personliga identitet för omgivningen, samhället och ditt barn. Nu är du bara en mamma, en person som ska vara stark,modig, duktig,en bra förebild, stadig,frisk och väldigt pedagogisk. 

 Följer du inte dom normerna, ja då är det inte ovanligt att du får höra ;

-ja men nu är du mamma och då har du ett ansvar, som innebär att du inte kan tänka på dig själv.

Ok...men om jag inte kan tänka på mig själv och lyssna på mina behov eller önskningar hur ska jag då kunna vara en mamma? Det är ju jag som är mamman, det är ju samma person men med en annan titel.

Jag är ju en person men med olika titlar så som mamma, fru, Malin, dotter, syster, kollega, föreläsare, coach,friluftälskare, löpare,yogis,backpacker och ...sjuk....

Ja just det...så var det de där med att vara sjuk. Får en mamma vara sjuk, kan en mamma vara sjuk och i så fall är alla sjukdomar godkända för att du ska få ha kvar din titel mamma?

Om du mår psykiskt dåligt kan du fortfarande vara en representativ mamma då, eller är det bättre att avsäga dig rollen och lämna dina barn för att inte riskera att skada dom för resten av livet.

Jag är en mamma som har en psykisk sjukdom som yttrar sig genom ett synligt beeende som är långt ifrån accepterat, jag skulle snarare säga att det är närmare tabu, oacepterat och rent utav omdömeslöst.

Betyder det att jag Malin och mamma då också är omdömeslös och oacepterad?

Får jag vara mamma trots detta?

Jag undrar hur många mammor det finns där ute som är som jag?

Hur många mammor känner som jag, tänker som jag och lever med någon form av "defekt" som gör dom mindre värda som mammor.

Jag vet inte, för det är inte någon som berättar sånt, det är ingen mamma som vill ställa sig inför alla och ekänna att jag har defekter som kan göra mig mindre duglig enligt samhällets normer.

Utan vi går där i våran tystnad och ensamhet och försöker kompensera och dölja våra defekter med allt vad som går för att säkra sig om att barnen har det bra ändå.

 Men längst där inne har man en ständig känsla av skam, skuld, otillräcklighet, såbarhet och oro över att det en dag ska visa sig att man har orsakat sina barn leda och smärta som kommer att följa dom resten av livet.

Vem vill leva med den skulden?

Ingen...men hur gör man då ?

Kan man vara en bra mamma trots att man lider av en ätstörning?

Får man vara en mamma trots att man lider av en ätstörning?

Hur ser livet ut som mamma när man samtidigt brottas med en ätstörning?