Kramas

När man ägnar stor dela av sitt liv på att se till så att ingen kommer för nära inpå mitt känsloöiv och den jag är får man lätt ett liv i ensamhet och kyla. Men varför vill man ofta inte släppa in någon... jo för att man är så rädd att bli avslöjad att vara den bluff man själv tycker sig vara. Man är rädd för att  bli sårbar och kanske hamna i ett underläge. Man är rädd att inte bli älskad för alla dom känlslor och tankar som äger rum inom en som kanske inte är som man tänker att dom ska vara.

Jag har under mitt liv tyckt det varit lättare att leva ett liv där jag har behövt kämpa och lösa problem eller situationer. Helst har jag velat ha en liten uppförsbacke. Det har varit något att tänka på då, jag har hela tiden fokuserat på något annat. Sen har jag på något vis lärt mig att leva i ett liv där det är lite otryggt, rörigt, stormigt, sorgligt och destruktivt. Det har gjort att jag heller inte kännt så mycket kärlek, för kärlek är mjukt och varmt. Och det vill man inte ha när det är mörkt omkring en. Därför har det varit lättare att hålla sig ifrån det. Jag har tyckt det har vvarit jobbigt att känna kärlek, ha närhet och bara vara tillsammans. Det har liksom krypit i hela min kropp. 

När jag träffa Anders sa jag att jag inte tyckte om att kramas... ehh vilket skitsnack kan jag säga idag..

Stunder då livet varit lugnt, bra, harmonsikt och utan problem har jag nästan mått sämre och skapat mig problem för att jag har inte vetat hur jag ska leva och förhålla mig till dom känslorna och situationen.

Det här har varit en av dom störtsa lärdomarna jag har fått tagit tag i. Men också svåraste.

Men det är då det är så fantastiskt att ha barn, för dom hjälper en att bara kliva ur alla dessa saningar för dom lever ofta väldigt nära sina känslor. Och en del barn gör det mer än andra. Varav min son Viggo gör, han kramr mig varje dag, talar om för mig att han vill ha kramar, och att han vill att jag ska krama honom oftare. Det gör ont när han säger att jag ska göra det mer för det betyder att jag då fallit in i den där göra flowet där inget existerar förutom just det och då glömmer jag allt som har med kärlek att göra.

Men vad härligt det är att kramas, tänk att en kram kan vända en hel dag, en tanke ett helt förhållningssätt till stunden och mig själv. Så enkelt men så betydelsefullt.

Mera kramar!!!