Min hemresa från Thailand 2013

Nu är det bara några timmar kvar tills vi är hemma. 

Vad jag nu har framför mig vet jag inte, men min resa fortsätter där den slutade för några veckor sedan.

Men det gör mig inte rädd, snarare ödmjuk mot mig själv. För jag har en stor väska med mig hem full med hjälpmedel som jag kommer att kunna använda när det behövs. Jag känner mig varm inombords trots att jag igår kände mig iskall.

Jag har klarat av att resa en lång resa utan träning och jag vet att jag har samlat vätska i hela kroppen som just nu får mig att känna mig som den största och fetaste människan på jorden. Men efter några dagar hemma kommer jag att ha kissat ut allt, jag kommer att känna mig trött och inte alls orka med allt jag vill men det kommer att gå över. Och varför berättar jag detta.. jo för just dom här känslorna kan göra mig ångestladdad och då destruktiv. 

För jag känner inte att jag har kontroll på läget och vill då ta kontroll och fixa till min kropp.

Det är många att träffa när jag kommer hem, men jag behöver faktiskt inte göra det om jag inte vill.

Det är praktiska saker som behövs fixas med men jag hinner, jag kan packa upp imorgon, jag behöver inte göra det på en gång.

Och pengar...ja hur blir det med pengarna...ja det får ordna sig det med.

Jag kan inte göra annat än att tro och hoppas på att det finns något större och starkare där uppe som leder mig och gör mig vis och lugn.

Jag hade tre uppdrag när jag åkte hit.

En var att vara en medmänniska för alla barnen på barnhemmet, att möta mig själv på ett sätt jag aldrig tidigare gjort och att ge hopp till ett äkta liv.

Jag ville ta reda på vad jag har för värde som den renaste och sannaste JAG utan mina prestationer.

Jag ville ocå samtala och möta mitt största spöke jag har inom mig. 

Jag fick se mig själv fast genom en annan människa, det var smärtsamt.

Jag fick oxå möta mina rädslor och jag fick oxå bli medveten om hur jag hanterade dom.

Jag lärde mig att pga av mitt enormt känsliga inre så är det ett filter jag behöver för att kunna avlägsna mig mot det som drar ner mig runt omkring mig som jag ändå inte kan påverka. Det är upp till mig att sortera, bemöta och visa omsorg till mig själv.

Jag fick också svar på min ständiga känsla av skam och skuld jag känt inför Anders. 

Varför han nästan hatar mig när jag är ute och springer. 

Det handlade inte om mig, utan det var hans egna sorg och förtvivlan över att han inte längre kan , att han har så ont att han inte ens kan gå ibland. Att han som var på topp nu bara kan titta på...

Att åka bort är ett sätt att ge möjlighet till utveckling. 

Men att tro att jag kan fly från mina bekymmer är en ren lögn. 

För det jag lämnade hemma när jag åkte kommer att finns kvar på precis samma sätt när jag kommer hem. Dom försvinner inte av sig självt, jag måste själv göra upp med dom.

Jag älskar Thailand och jag älskar Sverige. I Thailand har min andliga sida just nu mer utrymme och chans att utvecklas, därför föredrar jag just nu att vara där för jag har ett stort behov att få lära känna mig själv mer. I Sverige har jag andra saker som gynnar mig men det är inte det som jag behöver mest utav nu.

Jag har hittat många pärlor till min skattkista, dom har krävt sitt jobb, slit och mod men dom är vackra där dom nu ligger. Och jag ser fram emot att få använda dom hemma.

Jag vet att jag har längtat efter att bli bekräftad som en medmänniska, en peroson man känner att man vill vara tillsammans med. Därför gör det ont när mina prestationr och kropp endast blir sedda och bekräftade. 

Men jag kan inte påverka andras val att se på mig. Mitt val får bli att sätta upp mitt filter och fortsätta tro att jag har en insida som är värdefull och låta den växa och få mer plats, så kanske en dag...  fler kan och vill se min insida.