Min vägvisare pekar nu mot...

Syftet med att vända blad till ett nytt och blankt är att just inte veta vad som står på den nya sidan samt att jag inte heller ska veta det. 

För att vända blad är att ju att födas på nytt, att börja om i livet. Dvs det är som när du precis kommit till världen som nyfödd, du vet inget, du har inga förväntningar och du är öppen för allt med nyfikenhet och spänning.

Det som skiljer är väl att vi har en historia och vi har tidigare upplevelser men meningen är att vi ska låta dom finnas men inte användas för att styra det som komma skall. Utan kliva in i varje dag med nya glasögon, nyfikenhet, mod och förväntan att jag har livet framför mig med möjligheter. Men vi vill gärna veta, vi vill gärna börja skriva på en gång och vi vill gärna börja styra in på dom spår vi tidigare känner till. Men gör vi det har vi snart förlorat både syftet och vinsten med att börja på en blankt blad.

Som jag skrev igår har jag fyra saker jag längtar efter, önskar och vill men jag vet inte hur, när eller i vilken ordning. Det enda jag vet är att mitt hjärta bankar för dom alla fyra, min själ lever ut och hela jag fylls av en varm, mjuk och livfull känsla. 

När jag tänker på dom känner jag hur min puls rusar, hur mitt blod flödar genom kroppen och hur jag fylls med kraft och livslust. Jag ser, känner och upplever mig själv i alla dessa forum och jag kan se hur väl placerad jag är där och hur trygg, tillfreds och nöjd jag är.

Men då kanske man frågar...varför just italien tyckte inte du om Thailand?

Jo jag har tyckt om Thailand och rest där men vet ni vad...man väljer inte vem eller vad man blir förälskad i, det sker utanför ditt förnuft, förstånd, kontroll och logik. Förälskelse växer från lustar, känslor och välbehag...och jag ...ja...jag blev förälskad i Italien vid första ögonskastet. Det var som amors pilar sköt rakt in i mitt hjärta och fick mig att tappa andan. 

Där i Italien känner jag mig äkta, älskad,vacker,kvinlig,romantisk,lekfull,livfull och samtidigt så kreativ och inspirerad av allt omkring mig. Där känner jag min puls och mitt hjärta slå.

I Thailand fann jag min själ, i Thailand fick jag tid och chans att skala av alla mina lager av mänsklighetens och livets alla förväntningar, tyckanden och sorger. Där tog jag mig igenom alla lager genom att totalt isolera mig från omvärlden, det materiella, bekväma och västerlänska tänkandet. Men det var inte vackert, en dans på rosor eller kärleksfull...nej då det var smutsigt, svettigt,illaluktande,smärtsamt,ensamt och väldigt utmattande. Men det var nödvändigt, nyttigt och det var den enda vägen för att hitta min inre kärna och vägvisare.

Men nu har jag funnit den och behöver inte längre leva så och tillfredställs inte längre utav det vilket för mig gör dessa resor mindre attraktiva. Jag får helt enkelt inte ut något utav dem.

Nej för nu står jag här utan skal och är redo att kliva ut i livet och leva det som jag vill, önskar och njuter av. Nu vill jag känna, smaka,och njuta utifrån alla mina sinnen och jag vill vara JAG. Därför är Italien platsen min vägvisare pekar mot.