Mina egna krav för stora

Många gånger har jag upplevt att jag har en tendens till att riva ner det jag bygger upp, dvs jag jobbar sten hårt i några dagar, kämpar och mår dåligt, tar mig igenom den värsta perioden och fokuserar på att göra val som kommer att leda till ett liv i balans.

Men när jag sen då börjar få ta del av det goda i livet, när jag börjar känna balans och må relativt bra, ja då händer det något konstigt inom mig. Det sprider sig en känsla av oro, rastlöshet, otrygghet och tomhet. För nu vet jag inte vad jag ska fylla mina dagar med å ena sidan samtidigt som jag nu känner hur kraven och förväntnigarna på mig själv hastigt ökar och jag börjar känna min egen press. 

 För om jag har energi och är pigg, ja då borde jag ju göra...ja både det ena och det andra. Är jag pigg så finns det inga ursäkter till att inte göra. För du kan ju inte bara sitta ner och inte göra något och inte utnyttja dagen.

Just det tankemönstret är det som driver mig tillbaka i flykten, mina egna krav blir så enorma att jag inte orkar med att varken lyssna till dem eller leva upp till dem.

 För dom är egentligen orimliga.

Men om jag kräks ...ja då blir jag svagare och på något sätt skyddar jag mig själv i från mina krav, samtidigt som det egentligen blir ännu värre att klara dagarna, då jag gör saker i alla fall fast med sämre förutsättningar.

Och när jag belyser det så här och lägger det på bordet så kan jag inte säga annat än att jag tycker det är helt befängt, jag lurar mig själv egentligen.

Jag flyr mina egna krav och förväntningar genom att dämpa tankarna med att äta. Men vad jag egentligen ska fokusera på är att sätta mig ner och skriva upp mina krav, måsten och förväntningar och fråga vad som händer om det inte äger rum. Sen tror jag att jag behöver bestämma hur många olika moment jag max ska ha på en dag för att inte kliva över gränsen. Även om jag känner mig pigg och upp i varv så ska jag inte göra mer än vad jag bestämt. I morgon är en ny dag med nya möjligheter, det jag inte gör idag kan jag då få göra dagen efter. Då har jag något kul varje dag, och det blir också kul för att jag orkar och känner att jag ger mig utrymme för annant också.

Varför jag tar upp det  nu är för att jag nu börjar komma till det stadiet, nu när jag under några dagar har klarat mig och börjar känna mig lite bättre. Det är nu en ny och skör fas börjar. Nu gäller det att ha en plan för den här fasen.

Är det någon som känner igen sig?

Jag skulle tycka det var super kul och inspirerande om ni ville dela era tankar, erfarenheter eller frågor här på min blogg under gästboken. Ni får naturligtvis vara anonyma, men jag tycker det ger otroligt mycket då vi alla kan diskutera och ge olika vinklar.

Någon som har lust att börja....