När huvudet centrifugerar

Föreställ dig en tvättmaskin fylld med kläder som just nu håller på att centrifugera.

Det snurrar riktigt fort... så fort och intensivt aatt kläderna trycks ut längs sidorna, vätskan pressas ut och till slut finns där bara en matta av kläder slickad längs maskinens vägg. Kläder där både struktur och funktion just för stunden är bortblåst.

Så känns mitt huvud ibland, som en centrifug fylld med alla mina tankar. Tankar som snurrar så intensivt att dom till slut skapr ett enda kaos och pressas ut mot kanterna så det känns som att huvudet ska spricka.

Förviriing och panik är det enda som då finns till.

När huvudet är så .. hur väljer man då sina tankar. Hur ska jag ens kunna välja mina tankar när jag inte ens vet vart dom finns eller kan urskilja dom?

Dom sitter ju ihopklistrade längs hjärnbalken , totalt ihopkletade.

Det går varken attt urskilja dem eller  sortera dem, och till slut känner jag mig precis somklädrna...totalt uttårkad och tom på precis allt...utan att ens lyckats komma fram till något.

Det som nu behövs är att någon kommer och tar ut kläderna ( tankarna) , skakar av dom  och hänger upp som en efter en så att dom kan torka och få tillbaka sin form för att sedan kunna användas för sitt syfte och mening.

Och det är precis så jag också behöver göra eftr en centrifugering, fast med mina tankar.

Plocka ut dom , hänga upp dom och sortera för att sen lägga tillbaka.

Och först då kan jag igen fungera och på så vis tänka konstruktivt och därmed göra sunda handlingar