När jag fylle 30 år då ...

Nu när jag fyller 30 år kommer allt att bli bra igen för nu har jag blivit vuxen och klokare. Nu när jag har fyllt den magiska siffran som alla säger är som en vändpunkt i livet då saker och ting inte blir lika viktiga längre som  förr, ja då kommer jag att sluta med allt det här . Då kommer jag inte ha ångest längre, jag kommer inte känna och tänka som jag gör och då kommer jag inte göra allt det här idiotiska som är så självklart att man inte gör.

Men vad hände egentligen?

Nu är jag 35 år och ...ja, det försvann inte när jag fyllde 30 år.

Vilken besvikelse, vilken skam och va pinsamt.

Nog för att det mesta och i stort sätt nästan allt är borta nu när jag är 35, men det hade inte med åldern att göra utan det är för att jag har fått jobba bort det.

Men varför är det så att det allt för ofta och mest sägs eller skrivs om tonåringar och ungdomar som drabbas av en ätstörning. Och att det ofta är media, kroppsfixering och identitetskris som gör att dom hamnar i det?

Ja det man egentligen säger är att när man är ung och oerfaren och lite vilsen är man svagare för sociala media och det gör att man lätter hamnar i fällan men att det med tiden försvinner för man växer och utvecklas och blir lite klokare.

Det här gör dock att alla vi vuxna och vi mammor känner att det måste vara något riktigt galet med oss. För vi borde ju veta bättre och vara klokare men tydligen är vi inte det.

 Varför då?

Jo för det har inte med klokhet, smarthet, ålder eller kunskap.

Det finns ingen ålder på en ätstörning eller ett missbruk. Det är bara ett uttryck för själslig smärta, och det kan faktiskt alla ha oavsett ålder.