Nya vanor

Det som var en fördel att ha småbarn då jag började hetsäta va att jag kunde skylla på dom då jag skulle handla allt godis, kakor, bröd, chips, pizza ja allt det där som man äter när man hetsäter.

När man börjar en ätstörning är det ofta man börjar med anorexi, man svälter helt enkel. Det är inte lika enkelt eftersom man då måste se till att barnen får mat men man själv vill inte äta. Till slut kommer frågorna, och till slut börjar dom märka att du äter annat än dom. Det ger ju självklart en konstat känsla av utanförskap då man alltid gör annan mat till sig själv.

Där emot var jag väldigt engagerad i att baka och laga mat, då jag kunde laga hur mycket olika rätter som helst och det skulle ju självklart vara nyttigt. Så egentligen var stunderna vid matbordet inte direkt  mysiga,

Men sen kom då den smygande vändnigen då suget och hungern började komma och jag bara ville äta allt, precis allt  som jag hade förbjudit. Det här blev ju paradiset för barnen, då det helt plötsligt började komma godispåsar, lasagne, såser,"vanlig mat", hämtmat osv

Nu fick dom allt det där alla andra fick och som skulle gra livet mycket bättre, och så kändes det också till en börrjan. vi alla längtade till myskvällen då vi skulle unna oss allt det där goda. Men med tiden blev det inte så gott, och det var inte så roligt hellr och desutom blev ingen så mycket gladare heller. Men jag fortsatte handla och servera men det slutade med att det var jag som fick äta upp allt och det i sin tur gjorde att jag kräktes.

Så nu blev myskväll inte längre en mysig kväll utan kvällen då mamma skulle äta och kräkas.

Men listig som man är när man har ett beoende så hittar man alltd vägar för att få de andra att vara ,med så att det inte syns så tydligt att det är man själv som äter. Men även det kom dom på och även jag kände till slut att jag inte ville dra in dom i mitt sit. Utan ville jag äta utifrån det syftet då fick jag göra det själv.

Så till slut hade det vänt tillbaka till där vi var från början då den maten och sötsakerna inte var så intressanta. Men det kom inifrån istället för förbud.

Så idag tycker jag vi har en sunt, levande och brett förhållande till mat och godsaker. Vi äter av allt den dagen vi känner för det och i den mängden vi vill. Eller fraförallt familjen, jag brottas fortfarande med mitt men det är inget familjen är involverade i eller anpassar sig efter. Och jag håller mig undan dom då.

Men det var väldigt tufft och jobbigt när dom insikterna kom och då i insåg att vi behövde göra en förändring, för vi mådde inte bra på det sättet vi åt och ville det ine heller. Men precis som allt annat had eman skapat sig en vana och en strategi för att slippa känna alla känslor som var turbulenta i familjen.

Vi umgicks inte på kvällen eller tittade på tv ihop, vi umgicks med våra mat och det vi hade i handen när vi titta på tv. Men till slut så bröt vi sakta men säkert och vi hittade nya vanor.

Det kändes väldigt skönt!