Själen dansar

Jag vaknade i friheten, jag vaknade med en lustfylldhet, glädje och värme. Det är verkligen som natt och dag i hur jag mår och känner mig, det är helt otroligtatt det gör sån skillnad. Att kräkas varje kväll innan man går och lägger sig är som att vakna upp dagen efter bakfull. Känslan är precis likadan. Man är trött, illamående, huvudvärk, tung i både huvud och kropp och känner sig allmänt sliten och trött.

Sen är inte króppen en dans på rosor nu heller, jag har svettats hela natten, rapar, känner mig förstoppad och , minsvullen i hela kroppen. Vätskefyllde överallt, ansiktet ser hemsk ut med stora påsar under ögonen och fingrarna som korvar. Magenär bland det värsta, det känns som det trycker åt alla håll men samtidigt står allt bara stilla, det är nu det jobbiga och svåra är att hålla ut. Att inte gå in och försöka fixa till, inte kompensera, strunta i att äta för det känns bara äckligt och onödigt. Sen kommer dippen, då kroppenupplevs som en orkan med värk , frossa och bara totalt utmattad. Jag hatar dom stunderna, jag avskyr den känslan. DÅ har jag ingen kontroll, jag bestämmer inte och har inget att säga till om. Då är jag maktlös och bara svag. Det är ofta då jag vill rymma bort och göra något annat som ofta eder rätt in i fällan.

Just nu känns dagen underbar, mitt sinne och min själ dansar när ljuset sprider siga av solen och glittrar som vackrast i snön. Då lever jag upp, då känner jag mig levande, när naturen och livet står och ropar på mig utanför fönstret att komma ut och njuta.

Va vore livet utan dessa dagar?

Bara mörker och hopplöshet.

Vad vore  livet utan mörker och hopplöshet?

Inga dansande själar och livsglädje för det lilla.

Allt behöver vi för att kunna förstå, poängen är den att det är blansen som är nyckeln