skillnaden på lycka & glädje

Att känna glädje och lycka är inte samma sak men jag tror att vi många gånger tror det vilket oxå gör att vi inte riktigt förstår varför vi känner som vi gör.

Det är inte helt ovanligt att vi förundras över hur människor som lever i missär,drabbats av sjukdomar, förluster eller tragedier kan vara så glada och positiva. Samtidigt som människor med framgång, pengar, sociala förutsättningar, alla möjliga tillgångar och upplevelser inte upplevs glada. 

Svaret är glädje/lycka.

Glädje är något som kommer innifrån, det är inte beroende av vad som sker runt omkring dig. Glädje är något hållbart, långvarit och äkta. Det fyller dig med tacsamhet och rofylldhet över att du finns och är den du är. Det innebär att du oavsett omständigheter kan känna glädje, även om du är sjuk, inte har pengar eller jobb så kan du känna glädje. Men om du bygger din glädje och tror att den beror på det du har omkring dig kommer du enbart uppleva små lyckorus som försvinner lika fort som dom kommer och livet blir mer ett jagande av dom än ett liv här och nu.

HUr vet jag då det här...

För 10 år sen hade jag pengar, jobb, karriär, en frisk kropp, socialt nätverk, fint hus, man, barn, fin kropp och ja... precis allt det där som ska skapa glädje. Men ...jag kände aldrig glädje, jag kunde känna ett lyckorus mitt i stundens hetta då jag var i själva upplevelsen men så fort dörrarna stängdes eller när varken jobb, pengar eller bekräftelse fanns kändes allt så dystert, mörkt och tomt. För jag hade ingen inre glädje alls. Det var bara byggt på yttrehändelser vilket gjorde mig otroligt skör. Mitt liv blev ett jagande efter glädje, problemet var bara att jag jagade på fel plats... jag sökte utanför mig själv istället för innanför. Att ständigt jaga tar energi och till slut tog den slut och även jag. Vad hände då? ...jo allt försvann, jobb, bekräftelse, pengar, möjligheter, vänner,framgång...jag hade ingenting förutom mig själv och det var inte kul.

I 6 år har jag levt så vilket har tvingat mig men också lärt mig att finna glädje som inte byggs på yttre stimuli. Senast för en vecka sen sa jag till min man , det är så konstigt att jag kan känna sån glädje fast jag egentligen inte har något att känna det för. Trots att det går emot, det är stundtals en kamp inom mig, kroppen värker, pengarna finns inte osv så känner jag ändå glädje och det är så härlig känsla.

Men betyder det att det inte går att känna glädje av yttre stimulans? jo självklart, men det är som grädde på moset.

Så när ett jobb dyker upp, eller något kul sker är det som himmelriket öppnar sig och jag blir så enormt glad. Skillnaden är att jag inte är rädd för att jag kommer att försvinna om mina prestationer försvinner. För jag vet att den glädje jag har ligger inte i mina ting utan i mig.

Så även ute i sketen bambuhydda, eller 14 tim på ett skitigt tåg i Thailand eller under ett marathon av spöregn kan jag känna glädje även om det är påfrestande det som sker.

Ju mindre stimulans vi får desto närmare kan vi komma våran egna glädje