Ta dagen som den kommer... år 2012

Nu är lördagen här och alla tankar och känslor om hur den ska se ut och innehålla gör mig bara deprimerad och irriterad. Jag känner så mycket måsten som jag inte vet om jag ens vill. Och allt det väcker bara en massa känslor som oro, ängslan, misslynde, rädsla, missnöje och nedstämdhet.

För redan nu börjar jag planera hela den här dagen med massor av innehåll och måsten som ska vara vägen till en "perfekt &lyckad" familjelördag, för allt hänger ju på mig att de blir så...

Samtidigt ekar det i huvudet att jag inte är värd en familjelördag. Eftersom jag kräktes igår är jag nu full med skam och skuld som ger mig en känsla av självbestraffning. Jag är inte värd njutelse när jag gör dumma saker. Det gör mig så ledsen vilket får mig att inte vilja vara med alls istället, jag vill bara försvinna och fly. För om livet har dom villkoren så vill jag inte vara med...

Min tillit till mig själv finns inte för den har byggts på all kritik jag upprepar i mitt huvud som vill poängtera allt dåligt jag gör.

Tänk att verkligen bara få ta dagen som den kommer, och lita på att den kommer att ge mig det jag behöver och önskar.

Tänk att det är så lätt att säga att man ska ta dagen som den kommer men när det väl gäller att göra det så  går det inte. Utan då är man snabb att gå in och styra det ändå och på  vägen missar man en hel hög av möjligheter till något nytt. 

Och varför då?... jo för man är så rädd att släppa sin trygghet hur illa den än ser ut...