Tänk att kunna lita på mig själv en dag...

Jag satt och läste i mina gamla böcker som jag skrev i för några år sedan, och med tanke på hur jag beskrev min upplevelse av livet igår säger den här texten ganska mycket om hur annorlunda mitt liv är idag.

Därför vill jag dela den med er.

Nu är det lördag här och alla tankar och känslor om hur den ska se och vara gör mig bara deprimerad och irriterad. Jag känner så mycket måsten som jag inte vet om jag vill, jag vill bara ha kontroll över allt och prestera på topp.

Jag känner mig orolig, ängslig, misslyckad, rädd, missnöjd och nedstemd.

Dagen har knappt börjat och jag har redan börjat planera hela dagen med massor av innehåll och måsten som ska vara vägen till en lyckad familjelördag, och allt hänger på mig...

Samtidigt ekar det i huvudet att jag inte är värd en fin lördag för jag kräktes igår vilket innebär straff och ,då får jag inte njuta alls av den här dagen. 

Jag blir så ledsen, och då vill jag inte vara med alls, under dom villkoren vill jag inte vara med.

Jag har ingen som helst tillit till mig själv, bara kritisk och hård, det enda jag plockar fram om mig själv är hur dålig jag är och det bara går på repeat i huvudet hela tiden.

Min högsta önskan är att våga kunna ta dagen som den kommer och lita på att det kommer att bli bra och lita på mina beslut jag ta under tiden. Men just nu känns det långt långt bort....