Utan filter

Det gör bara så ont...spelar ingen roll vad du säger...jag kan inte strunta i det, jag kan inte släppa och låta det rinna av för jag har inte den funktionen i min kropp. Jag föddes utan filter, min kropp är som ett öppet sår som aldrig får den där fasta och hårda skorpan som gör att smuts oh bakterier håller sig utanför.

Samtidgt som jag är så stark är jag också så otroligt sårbar för min omgivnings beteenden, uttalanden, åsikter och dömanden. Vissa saker går bara rakt in i min själ, rakt igenom hela kroppen och fäster sig mitt i hjärtat och får mig att falla samman på en gång. Och den smärtan som uppstår är inte allid relevant eller ens begriplig, men det spelar ingen roll hur ologiskt det är för det är så.

Jag vill bara rycka på axlarna och tänka att det där berör inte mig, men jag känner det inte inom mig, även om jag försöker göra det.

Det sätter sig i hela kroppen, jag får huvudvärk, molande värk i hela kroppen, blir matt och tappar livslusten. Egentligen vill jag bara krypa upp i en famn, gråta och bli vaggad. Höra till en lugnande röst som säger att det kommer att bli bra, jag tar hand om dig, jag ska skydda dig.

Men det finns ingen som gör det, och jag tränar på att göra det på mig själv men det är väldigt svårt.

Snälla...varför känner jag så här, varför lyckas jag sätta mig i situationer där jag utsätts för just dessa risker? Allt jag vill egentligen är att sprida något hjärtligt, betydelsefullt och glädjande. Det finns inte på min karta att jag vill såra, förstöra, trycka ner eller kränka någon. Därför gör det så ont när jag upplever att någon påstår det eller talar i sådana termer.För det stämmer inte. Men ändå blir jag förvirrad och väldigt ledsen djupt in.

Ja ja ...nu är det som det är men det gör i alla fall ont...