Vad är att ta ansvar för sitt eget liv?

Allt vi gör i våra liv grundar sig i att vi vill tillfredställa ett behov som vi har. Alla människor har samma grundläggande behov, skillnaden är bara den att vi har olika sätt att tillfredställa dem på.

Sättet vi tillfreställer behovet på kan vara både destruktiv, negativt för oss eller våran omgivning men också positivt. Men hur det än ser ut på utsidan så gör vi våra val och handlingar för att tillgodose behovet.

Detta innebär för mig att varje gång jag gör ett val oavsett konsekvens så behöver jag fråga mig själv ... - vad är det för behov jag nu vill tillgodse?

För vi gör ju många gånger i våra liv val som ger neativa konsekvenser, val som kan skada oss, utsätta oss för risker men också såra oss och våran omgivning. Men det är egentligen aldrig ett medvetet syfte att skada, utan ett annat behov av att skydda något inom oss som är så strakt att vi inte varken ser eller reflekterar över konsekvensen.

Hur det än är så ger alla våra handlingar oss någon form av konsekvens, negativ eller positiv.

Vi tar risker, vi sätter gränser, vi tar ansvar eller så struntar vi i allt det.

Men varje gång jag gör ett val så säger jag oxå indirekt ja till den eventuella konsekvensen. 

Låt säga nu att vi tar risker, gör val och tar till beteenden som ger mig negativa konsevenser för mig då är jag också ansvarig för följdena.

Då ställer jag mig frågan ...

Vad är det som gör att jag allt för ofta gör val som inte är kärleksfulla mot mig själv och även ibland min omgivning?

Vad är det som gör att när jag har ett fritt val många gånger väljer det negativa valet istället för det positiva. Varför gör jag inte val som visar att jag är mån om mitt liv, mig själv, min hälsa, min kropp och min själ.

 Varför vårdar jag inte mina möjligheter jag har och visar tacksamhet för att jag fortfarande har livet i mina händer och möjligheter att göra det så kärleksfullt som möjligt?

Vad är det som gör att vi behöver och nästan ibland kräver lagar, regler och straff för att göra val som ger oss omsorg, kärlek och respekt mot oss själva och livet vi har fått?

Vad är det som gör att vissa saker har blivit lagar och regler men inte andra trots att dom egentlien handlar om samma sak. Dvs eget ansvar, sunt förnuft, respekt, kärlek och omsorg.

Att ha bälte i bilen, hjälm när man åker moppe eller skidor... ja det är en självklarthet... Varför? - jo för att det är en lag på det (förutom skidhjälm), och vad betyder det? jo att någon har kommit fram till att det är riskfyllt och farligt både för dig själv och din omgivning om du inte har det. För att tydliggöra det har man gjort en lag som inderkt säger; 

Eftersom du själv inte anser att ditt liv är skört, betydelsefullt och till låns så vill vi hjälpa dig att ta hand om dig själv på ett respektfulltsätt genom att egentligen ta kommando över din egen vilja, ditt liv och dina val genom att sätta en lag som ger dig ett straff om du inte följer den.

 Regeler har skapats för att skydda helt enkelt.

Men har dessa regler alltid funnits?

Nej det har dom inte, det har inte alltid varit lag på bilbälte, hjälm , alkohol mm. Men efter en mängd olyckor, tragedier och statestik har man till slut kommit fram till att om vi sätter gränser och lagar här kommer vi att minska dessa negativa konsekvenser som uppstår då den enskilda individen gör ett val bortom kärlek tillsig själv.

Men så finns det ju fortfarande en mängd olika val i livet som inte har fått någon lag men vi vet konsekvenserna... eller är dom inte lika riskfyllda, farliga osv bara för att du själv nu får välja? Gör det fria valet oss mindre angelägna att ta hand om oss?

Min fråga blir då;

Hur skulle jag agera om det blev lagligt att åka bil utan bälte, handla på bolaget oavsett ålder eller att det blev lag på cykelhjälm?

Skulle jag fortsätta som jag tidigare gjort eller skulle jag nu sluta med bälte trots att jag vet risken, och skulle jag börja använda hjälm eftersom det nu blev en lag?

Jag gör vad jag vill med mitt liv... självklar, det gör vi alltid

Men det är väl inte det som det handlar om. Det handlar väl mer om vad vi gör med våra liv och varför..

En del handlingar är ibland bara mer accepterade trots att det finns tydliga bevis på att dom är farliga, men på något sätt har samhället skapat en acceptans och man bara pratar inte om det.

Men så kommer det någon som belyser det vi själva gärna vill sopa under mattan eller har hittat en jätte bra ursäkt till och ifrågasätter.

Vad händer då?

- Ja många av oss blir arga, provicerade, upprörda och vill genast gå till attack för att till varje pris slippa fronta sig själva och sina egna val.

Och vem är jag då som sitter här och tycker en massa ... jo en helt vanlig människa som ständigt brottas med frågan ;

- Varför gör jag val som visar nonchalans till mig själv, mitt liv och mitt eget värde?

Varför utsätter jag min kropp, själ och liv för risker som är så onödiga men egentligen väldigt enkla att minimera. 

Jag menar hela livet i sig är ju riskfyllt, varför då bygga på listan ännu mer?

Men att bli arg när någon där ute ifrågasätter eller belyser något som faktiskt inte är snällt mot mig själv är mer för mig ett tecken på att jag försöker dölja och försvara något jag inte trivs med eller är nöjd med själv och som den här personen nu väcker till liv.

Vi behöver våran omgivning för att få distans till oss själva, det är dom som är våran spegel. Det är först när vi börjar tänka och agera annorlunda som vi oxå kommer att uppleva annorlunda.

Det är vad jag kallar förebyggande arbete.

Man belyser vägen till problemet sen börjar man att jobba med att rensa bort det som till slut ger den negativa konsekvensen.

Men om vi väljer att bara stå kvar i problemet och hitta tillfälliga lösningar ja då blir vi bra på att leva i eländet, på att sopa undan för att förbereda för nästa tillfälle. Ingen förändring kommer att ske.

Men det handlar om att våga ha modet att gå en annan väg, att göra nya val i sitt liv och att ifrågasätta sina val och beteenden. Och det tror jag är en process som behöver pågå hela livet, för det är nyckeln till utveckling och förändring.