Vad händer med livet efter sjukdomen?

När förändring mot något man länge längtat efter och jobbat emot räknar man sällan med allt det som följer med. 

Under alla dessa år har målet, fokuset, längtan och lösningen på alla problem och bekymmer  varit att bli fri min sjukdom, om bara den försvinner kommer allt att ordna sig och allt kommer att kännas bra.

Men riktigt så blev det inte och riktigt så är det inte heller.

 Vad som händer under åren man är sjuk, är att man förlorar mycket av verkligheten utanför sjukdomen, man förlorar sig själv och man hänger upp allt negativt på sjukdomen, även sånt som inte har med den att göra. När den då försvinner och man står där ansikte mot ansikte med motgångar, bekymmer och vilsenhet i vem man är förstår man ingenting och vet defenetivt inte vad man ska göra. Eftersom allt tidigare har löst sig genom att beskylla sjukdomen, vem ska nu bära ansvaret. Det är nu ett annant kaos uppstår, en annan förvirring och okontroll. Vem är jag , vad vill jag, vad känner jag och hur når jag fram till mina närmaste? 

Det är ju nu jag ska vara glad, livet ska vara fridfullt och alla ska må bra istället är det bara total kaos. 

Visst mår jag å ena sidan mycket bättre, är fria och har en riktigt liv men i det riktiga livet är jag vilsen, känner mig som en nybörjare som inte vet eller kan någonting. HUr går man vidare här ifrån? Hur hittar man tillbaka till varandra i sin relation? Går det att hitta tillbaka? Kommer jag kunna vara i kaoset hela vägen ut , utan att till slut rymma iväg?

Jag kan inte svara på det just nu för jag är mitt i det och har inte kommit fram dit, men jag hoppas att jag kommer kunna ge er svar under resans gång, och det är vad jag tänkte lägge min största vikt framöver här.

Hoppas du  vill fortsätta det sökandet på svaret med mig.