Varför denna komfortzon?

Ibland känns det som man står och slåss mot världen ... det liksom bara känns fel allt men det går inte att sätta fingret på vad det är. 

Jag kan liksom känna mig så enormt felplacerad vilket gör att jag känner mig ofta ensam , oförstådd, udda och komplicerad. 

Jag tycker inte om och stimuleras inte av det här livet som säger att allt ska vara bekvämt, enkelt och på ett visst sätt . Det ger inte liv åt min själ, men det betyder inte att jag är flyktig eller aldrig kan få ro som jag ofta får höra...nej det betyder att jag är nyfiken och väldigt hungrig på livet inte på regler.

Att prata om saker man inte bör prata om, dela tankar som är tabu, prova saker som någon har sagt inte är bra, åka till platser det sägs vara bortkastad tid och pengar på ... ja sånt lockar mig, det sätter igång hela mitt system och jag vill bara dit för av någon anledning tror jag att ju mer läskigt, tabubelagt och förbjudet något är desto mer har det att ge.

 FÖr jag tror att det som ger lite svängningar i tillvaron gör oss osäkra och otrygga vilket vi gärna undviker. Därför det innebär att vi ställs på prov , vi måste stå upp för vem vi är, vad vi själva står för och vad vi vill. Vi tvingas titta på oss själva och ta beslut som ingen annan kan göra åt oss vilket innebär att vi riskerar att sätta relationer och umgängen på prov. Kanske den där kompisen inte var den jag trodde, kanske det där gänget inte var något för mig egentligen och kanske det visade sig att dom egentligen inte tycker om mig som den jag är utan snarare den jag har blivit för att passa in. Det här är inte kul att upptäcka vilket ofta gör att vi håller oss i komfortzonen. Och det är just den jag inte tycker om att vara i, den är för mig som att var död, där händer inget spontant, oväntat eller överraskande. I den zonen behöver man inte vara närvarande, lyssna, tänka eller reflektera.. man bara är. Man skulle kunna sitta och sova där utan att någon märkte det, och det gör mig tokig. 

Jag vill ha kontakt, respons, reaktioner och tankar, jag vill lära känna både mig och andra för att kunna förstå bättre och även kunna utveckla mig själv.

För ju mer vi möter nya människor och världar desto större blir våran acceptans och empati för olikheter och desto  mindre blir vårat motstånd mot allt som vi inte känner till. Vilket i sin tur tror jag leder till mindre hat, förakt, mobbning, bråk, slagsmål och psykisk ohälsa. Det öppnar upp dörrarna som gör det möjligt att våga vara den jag är och det öppnar upp dörrarna att kunna bli den jag är. För att vara den jag är blir något älskvärt, spännande och lockande istället för något hotfullt, skrämmande och avskyvärt. 

Vi konstaterar dagligen att vi alla är unika både i kroppar och genitik man varför är det då så svårt att acceptera det och vilja möta det i verkliga livet med alla de olika val, förhållningssätt och vägar vi väljer. Varför tycker vi allt för ofta att människor är dumma i huvudet som tar en annan väg som man själv inte skulle ta.

Typiska komentarer är:

-jag förstår mig inte på den människan...

-Skulle jag vara som hen skulle jag aldrig...

- Hur kan det vara så svårt...

-Hen borde ju tänka efter lite...

-Hen måste ju vara dum i huvudet som gör så...

-Det är tycker ine jag är ansvarsfull...

Ja ...jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men vad allt egentligen handlar om är att du ser någon göra något som du antingen skulle vilja men inte törs, eller något du aldrig tänkt på eller något som är absolut förbjudet i din värld utifrån vad du har hört i dina kretsar.

Men snälla...det är ju bara utifrån din värld, vem har sagt att just din värld är den bästa, rätta, mest genomtänkta, roligaste, friaste, levnadsglada, säkra osv vem har sagt det?????

För genom att slänga ur sig sånt här är det just det du menar indirekt och då kan du ju genast backa lite och tänka hur många som inte tycker det om dig.... och hur tycker du att det känns?

Ja  alltså spelar det ingen roll, för så länge vi sitter i våran egna lilla värld och anser att vi kommit fram till det bästa livet och inte alls vill beblanda oss med andra i risk med att få nya insikter, upptäcka nya sidor eller kanske tom bli ifrågasatta ... ja då blir livet ganska ensamt, enformigt och lätt att både känna rädsla, hot och hat i .

Stå upp för dina val, behov och drömmar men gör det inte genom att trycka ner andra, smutskasta andra eller förakta.