Varför händer allt det här egentligen? 2013
Att bära runt på en kropp som känns tung som en elefant men tom som en oändligt djup brunn skapar förvirring. När jag tittar in så är det bara mörkt, hur mycket jag än letar så finns det ingeting att greppa tag i . Det blir kallt, jag börjar frysa, känner mig rädd och börjar genast söka efter skydd.
Men hur är det möjligt att ett innehåll bara kan försvinna. HUr jkan jag ena dagen känna mig så fylld med energi, glädje och livslust och sen andra vara helt tom. Det finns inget driv, inget som får dig att vilja ta tag i något, tro på något, skapa något eller ens gå upp för. jag känner så ofta och det är så lpngt ifrån hur jag har kännt mig vilket gör mig vilsen. Jag har alltid varit fylld med tankar, driv, vilja, mål, engagemang och energi vilket har fyllt mig och gett mig mening, framtid och driv. Men nu är det som allt är borta och jag tycker helt plötsligt att allt är så meningslöst.
Var för ska jag gå upp, till vad?
Varför ska jag ta en promenad, det är ju skit tråkigt...
Träna... haringen lust, det är jobbigt att ta i , jobbigt att fokusera, jobbigt att byta om...
baka... varfö? det går väl lika bra utan
Strunta i mat... varför ska jag vara hungrig det är ju jätte jobbigt, det enda jag tänker på om dagarna är vad och när jag kan äta.
Inte så onstigt att man blir som galen när man väl får sin mat, tänk att gå och vänta på något i 10 tim. Det är en stor fajt man genomgår varje timme då hungern gör sig till känna. När maten väl kommer är man ju livrädd att det aldrig mer ska komma mat vilket gör att jag äter för veckor framöver.
Och ja... hur stor är min magsäck... inte så stor
Ni kan ju tänka er smärtan i magen... att vara gravid är inte tungt i förhållande till att fylla en magsäck till bristnigsgräns.
Men ändå så gör jag det.... visst är det knäppt... jag vet men ändå gör jag det
Får jag fråga... finns det något som du gör i ditt liv som du tänker varje gång, det här borde jag inte göra, det här är ite bra men så gör du det ändå. Vet du varför du gör det? Brukar du säga till dig själv att jo men jag har kontroll jag kan sluta när jag vill men inte just nu bara... du vet att det är en lögn va
Du kan inte sluta för då hade du gjort det, du har inte kontrol för då skulle du inte låta något som inte är bra för dig gå före ett bättre alternativ. Du törs inte och orkar inte för just den skan gör dig lugn och trygg för stunden. Det är så det är med alla våra "dåliga" val vi gör, vi vet att dom är dåliga men vi känner lugn med dom och fortsätter så länge det fungerar. Men en dag kommer smällen och då står man där och undrar varför det inte funkar nu när det gjort det så länge tidigare. Den där jäkla saningen och verkligeheten som alltid ska komma ifatt, ibland vore det skönt om det alltid hängde efter. Då kunde jag åtminstonde leva i min lyckliga lilla lögn och tror att jag har kontroll och få dom här lugna stunderna på ett säkert sätt. Lyckligt ovetnade om alla konsekvenser.
Men icke....
En dag är det min dag.....