Vad är aggressiv energi?

Aggressiv energi är en form av naturkraft och alla naturkrafter är neutrala. Precis som vindens, solens, atomens och flodens krafter kan ge upphov till katastrofer kan aggresiv energi göra likadant. Den kan döda men också upprätthålla liv. Faktum är att vi är mycket kunnigare på att styra och utnyttja fysiska krafter än att bemästra och kanalisera vår egna aggression.

 Det är ett naturligt förlopp - som en våg.

 Det är en grundläggande form av energi, starkare än ett stormande hav. Men ändå mer ogripbar än den flyktigaste vålnaden. 

Vi ska idag se på aggression i dess innersta renodlade skick för att bättre förstå den.

Hur ser den ut i världen?

Hur ser våran värld ut idag, hur mår vi och hur behandlar vi våra medmänniskor? Hur många har ögnat en tanke åt vad det är som skapar så mycket smärta, ondhet och sorglighet. Dagligen rapporteras  i tv/radio om dessa mänskliga aggressiva uttryck som vi tar till. Är det så att det räcker med att säga att det bara är  idioter som håller på eller kan det vara så att dom är inte mer idioter än gemeneman. Det vi ser är männsiskor fyllda av energi som har hittat tragiska och skadliga uttryck för både dom själva och deras omvärld.

Vi vet att det varje dag mördas kroppar och själar, människor hotas i sin fysiska och känslomässiga trygghet samt överlevnad.

Det sker överfall, tortyr, kränkningar, diskriminering och dödande. Dessutom drabbas allt fler av psykosomatiska sjukdomar pga att  man riktar ofrivilligt sin aggressiva energi mot sig själv. Vi pratar nu om sjukdomar som hjärtåkommor, högt blodtryck, fetma, magsjukdomar, tarmåkommor, andningsbesvär, hudsjukdomar, sexuella besvär och reumatiska besvär.

Likaså kan vi se det i psykosomatiska störningar som depression, skuldkänslor, tvångsneurotiska och paranoida syndrom  samt  psykos.

Men vi kan också möta  det i våran vardag som ett slags gift som sprutas ut, människor emellan.

Exempel på detta:

Kritik, tyst hat, sarkasm, irritation, , kylighet, agg, grubbel, bitterhet, självförstörelse

 stuckenhet, hånfullhet, grymhet, illvilja, grälsjuka, butterhet,

 blint raseri, fientlighet, elakhet, aggressiva fantasier,

 passivt sabotage, hämndlystnad,

samt

 njutning då andra utövar våld.

Är våld bara något sjukt, onödigt och dumt som finns där?

 Kan vi bota oss ? 

 Är aggression detsamma som våld? 

Nej inte i sitt renodlade skick, då är det bara energi från ett renodlat väsen.

 Men olika faktorer i livet kan göra om energin till våld.

Exempel på dessa är:

• Personlig isolering
• Bristande kommunikation
• Frånvaro av kärlek
• Trångboddhet
• Knappa resurser
• Förtryck
• Negativa modeller i miljön
• Felaktig kost

MAN BRUKAR SÄGA ATT 2 MÖJLIGHETER TILL UTTRYCK 

UPPSTÅR 

DÅ DEN AGGRESSIVA ENERGIN TRÄNGER SIG FRAM FÖR ATT UTTRYCKA SIG. 

PÅ VILKET SÄTT BEROR PÅ HUR DU ÄR SOM PERSON.

Blyg och hövlig person:

Undertrycker ofta vågen genom att stänga in sig och svälja. Detta pga rädsla, blyghet och norm om hövlighet.

Utåtriktad person:

Här kommer ord och gärningar, ibland på ett konstruktivt sätt och ibland inte.

Det finns inga allmän regel för hur man ska uttrycka aggression. Är du en tillbakadragen person som aldrig säger något och låter dig styras av andra. Kommer du att gör ett framsteg då du till slut vågar säga något. 

Men ibland behövs det också urladdas utan att någon riskerar att ta skada av det.

• Exempel på detta är:
• Slå hårt på en madrass, kudde eller boxboll
• Riva sönder tidningar
• Skriva ett elakt brev utan att posta det
• Träna

Det här fungerar lika bra då du är arg men också då du låtit något legat och grott länge.

Det är det här som hjälper oss att bli av med känslomässigt skräp

Dom som behöver det mest anser dem ofta löjliga, meningslösa och utan värdighet.

Att omvandla energi:

En förutsättning för omvandling är att vi desindentifierar oss ifrån. 

Vi måste betrakta vår vrede och aggressiva impulser med en objektivitet och frihet från fördömanden  som är äkta kärlek. 

Vi behöver visa respekt för dem.

  Det övermedvetna och transpersonella

Tänk om alla fick chansen att förstå att en plötslig lösning, en insikt och total gemenskap m.m inte bara är en slump utan en gåva från vårat själv som tillsammans med det medvetna hittat en plats alldeles perfekt för just mig och min utveckling. 

För syftet och fortsättningen med en tranpersonell upplevelse är just att den representerar nästa steg i min egen utveckling. Den kan dock visa sig på ett varierat sätt allt ifrån ett snabbt framträdande i hela sin prakt till ett mer gradvis utveckling där formen framträder undan för undan.

Det transpersonella kräver tillit och övertygelse om att jag inte är starkast själv, utan att det finns något större, starkare, kraftfullare  och kärleksfullare. Något som vi inte varken kan se eller ta på , något som är tidlöst, levande och rent. Det övermedvetna representerar ett andligt liv som skapar utveckling och möjligheter till framtiden. Det övermedvetna hjälper oss att titta på oss själva och vårat liv och relationer med perspektiv mot bakgrund av det omätliga.

Delpersonligheter

Tes-antites-syntes

Tes-antites är namnet på det som uppstår i oss när vi upplever oss ha två sidor som är varandras motsatser.

 När dessa två visar sig, blir sedda, accepterade och skapar ett samarbeta tillsammans med självet uppstår en syntes.

Tes kontra antites är ett uttryck som beskriver två motpoler. Där ingen utav dem gör oss gott om det enbart är den ena som regerar i vårat liv. Utan båda utav dem behöver vi, dvs. dom både tjänar oss och begränsar oss. Målet är att hitta en balans mellan dessa så att vi kan använda dem enbart så att de tjänar oss. Denna balans kallas syntes. Dom som utspelar dessa olika sidor är våra delpersonligheter där jag t.ex. har tre stycken som representerar min tes; presteraren, fixaren och den kreativa. Antitesen till dessa blir då den slöa, pessimisten, smitaren och offret. Ibland behövs presteraren mer och i andra situationer kan jag behöva vara slöare. Men för att hitta en syntes behöver jag prova på båda sidorna för att lära känna dem, förstår hur, var och när de tjänar mig/begränsar mig för att jag sen ska kunna ta ett beslut om när det passar att använda dem

Syntesen framträder oftast inte på en gång utan det krävs tid för att den omedvetna genomarbetningen ska kunna ske, vilket under tiden kan ge en intensivare motsättning mellan polerna

 Hur och vad syftet är med att delpersonligheter uppstår

Vi har alla delpersonligheter i oss men en del av dem ligger i skugga. Dom kan komma fram i olika händelser och få oss att känna oss konstiga. Vi känner helt enkelt inte igen oss. Att lära känna sina delpersonligheter leder till att vi i livet kommer att bli aktiva i vårt agerande istället för reaktiva. Vi blir istället innestyrda och får ett aktivt handlande. Genom att lägga ut mina delpersonligheter blir den mer en del som jag har istället för något som äger mig, jag kan se på den istället för att vara den.

Jag har ett själv som fungerar som en dirigent som har alla svaren till den kärleksfullaste vägen i mitt liv. Denna dirigent har som uppgift att styra en orkester som jag har fått med mig när jag kom till världen. Denna orkester består av en mängd olika personlighetsdrag, karaktärer, beteenden, känslor, vanor, gester och trosuppfattningar. Alla dessa tillsammans bildar min personlighet, alla har dom också ett syfte och en mening i mitt liv, dom både begränsar mig och tjänar mig. Dom kallas mina delpersonligheter och existerar som små liv i mig med sina egna motiv till att vilja spela högst, oftast är dom inte lika varann utan kan många gånger bräka om att få ta plats. Dirigentens uppgift är att se till att alla dessa spelar i samklang, får finnas till, bli bekräftade och accepterade. Men absolut inte leda orkestern eftersom risken då blir att spelandet inte blir subjektivt utan objektivt.

Det som händer då vi blir våra delpersonligheter istället för att vi har dom är att vi kommer att hållas fången av den. Vilket betyder att den kommer att påtvinga mig sin karaktäristiska sätt att tänka och uppträda så att alla andra beteendemönster utesluts. Vilket kan göra att vi blir tvångsmässiga, trångsynta.

Den yttersta målsättningen med att arbeta med mina delpersonligheter består i att stärka min jagkänsla. Vi behöver lära oss att anpassa oss så att vi varken domineras av dem eller kväver de uttryck de tar sig och på så vis struntar i deras behov

 Hur delpersonligheter kan utvecklas och integreras

Det första man behöver göra är att börja observera alla sina egenskaper man har och sedan välkomna dem hur dess egenskaper än är. Jag behöver acceptera dem och se dem som en del av mig och som har något den vill säga. Vi behöver också personligen möta var och en av dem, ge dem tid och dig själv för att lära känna varann och förstå dess behov och önskningar. Detta för att vi ska kunna få så stor kontroll som möjligt över dem och på så vis skapa en fungerande helhet.

Utveckling av delpersonligheter kan enbart uppstå då vi lärt oss att observera oss själva och på så vis också våran delpersonlighet som då äger rum. Denna process kallas desidentifiering, vilket är ett sätt att komma ifrån identifieringen och tron att vi är den och på så vis istället återvänder till vårat själv, våran dirigent. Vilket i slutändan leder oss till en mer känsla av insikt och befrielse.

Genom att identifiera oss med vårt själv kan jag observera, reglera, styra eller nå olika medvetande innehåll. Om vi identifierar oss med känslor, önskningar, förnimmelser och tankar riskerar vi  bl.a. att en roll blir en mask ett begär tvångsmässigt, en åsikt en fördom mm. Vår känsla av att finnas till blir knuten till dem och på så vis styra oss, blockera vår uppfattning av världen och blockera kontakten med alla andra känslor, begär, åsikter och förnimmelser.

Desidentifiering ger oss observation, vi observerar objektivt utan omdöme om dem, vilja ändra dem eller påverka dem.

Självet är våran regissör som iscensätter hela föreställningen med timing, sakkunskap och taktfullt handlag. Medan våran personlighet har alla skådespelarna som engagerar sig och är passiva. Dom står till självets förfogande. Vårat själv är våran mötesplats för det medvetna och omedvetna, samordnaren av beteendet. Vårat själv är helt rent och naket med en säkerhet och stadga som ger en känsla av flöde i personligheten. Den är sig alltid lik oavsett om jag befinner mig i förtvivlan, frid, tumult, smärta, njutning, seger, nederlag eller extas. Medan min personlighet som består av tankar, känslor och fysiska förnimmelser är föränderlig och därför inte bra att identifiera sig med

Vilka strategier har JAG själv utvecklat för att tillgodose mina underliggande behov? 

Jag har jobbat väldigt mycket med tes-antites genom att från  att ha varit väldigt mycket i en tes dvs. jag har varit en del av mina delpersonligheter så mycket att de har begränsat mig och gett mig tvångsmässiga beteenden så har jag klivit över helt till antitesen istället för att se vad den sida kan ge mig samt begränsa mig. Slutligen har jag i små steg kunnat integrera dessa två så att det har blivit en syntes ledd från mitt själv med en mer kärleksfull inställning till mig själv. Men den starkaste strategin är själva upptäckten av alla delpersonligheter, insikten om att jag äger dem alla oavsett vilket uttryck de gett men att jag är dom inte utan dom är en del av mig som har ett syfte. Men att det finns en dirigent någonstans som vet när och hur dom får vara med, vilket innebär att jag själv kan bestämma över dem. Där desidentifiering är ett väldigt betydelsefullt verktyg, jag observerar mer istället för bara reagera. Jag lyssnar mer till min känsla , jag tränar på tilliten till mig själv och mina känslor.

Mina främsta underliggande behov är att vara mer avslappnad , kärleksfull  mot mig själv, ha tillit till mig själv. Jag har väldigt mycket måsten och borden som behöver bytas ut mot behov, önskningar och känslor istället.

Rent praktiskt så är meditation ett otroligt effektivt sätt för mig att komma i kontakt med mitt själv, där inga yttre faktorer kan komma in och förvirra. Jag har insett att jag är väldigt känslig för det och på så vis påverkbar.